Malin Mitt i Livet

Ett

2010-09-06T13:26:00.000-07:00

Idag fyller Nora ett år. Lilla lyckliga barn som inte vetat om att hon varit i fokus under dagen. För så här är det för henne varje dag. Hon är alltid i fokus. Så underbart omedveten. Och ändå så medveten om sin plats och sin roll.

Hon fick några presenter idag. Så roligt att se henne faktiskt bry sig om innehållet. Man brukar ju säga att pappret och snöret är roligast för en ettåring, men idag var leksakerna roligare. Hon fick bl.a. en träleksak bestående av pinnar man trär runda klossar med borrade hål på. Riktigt rolig. Och så en trumma för den blivande trummisen. Härligt var det att höra henne härma djuren i mjuka bowlingsetet hon också fick. Jag sa före och hon efter:

- Mu.

- Mmm.

- Oh-oh-ah-ah (apa).

- Oh-oh.

- Nöff-nöff.

- Hm-hm.

Full koll på de onomatopoetiska orden vid ett års ålder. Heja Nora!

Och så skulle jag förstås visa en bild på ettåringen också, men datorn är för tillfället inte det minsta samarbetsvillig så det får vara...

Kärlek

2010-09-05T13:28:00.000-07:00

Någon jag knappt känner anförtror mig privata angelägenheter. Blottar sig en smula. Delar med sig av sin sorg.

Jag ser mig om i en välbekant folksamling. Jag känner många, känner igen ännu fler. Några har jag aldrig sett. Känner sådan samhörighet. Vilken gemenskap. Tänker familj.

Träffar familj (på riktigt). Får krama om min syster. Får pussa mina systerdöttrar på håret. Träskar runt i skogen med gummistövlar och ser härliga familjen göra detsamma. Får glädjas över gemensamma svampfynd och njuter sedan av mör lammgryta i solen mellan äppleträden.

Känner djup tacksamhet och stor glädje. Jag älskar någon som leker med min dotter i sandlådan, som torkar avloppsvatten i mitt kök, som med engagemang och kreativitet står bakom kameran. Jag älskar en annan som med stolthet, stort kunnande och experimentlust bakar mig färskt bröd alltsom oftast. Jag älskar flickan som kryper nära och viskar att hon kommer att sakna mig. Jag älskar att se på mamman som slutar sjunga för att prata med sin son. Jag älskar barnet som säger att hon tycker om att äta min mat för den alltid är så god. Jag älskar dottern som anförtror mig en hemlighet och jag älskar att hålla den för mig själv. Jag älskar morgondagens ettåring som med glädje och belåtenhet i blicken stapplar fram över golvtiljorna och slänger sig i min famn.

Bara en bråkdel, och ändå så mycket kärlek.

Livskvalitet

2010-08-31T12:57:00.000-07:00

Två mosiga föräldrar äter nybakt bröd toppat med en tjock driva kantareller. Smöret smälter. Vi njuter. Mmm... så gott...

Vilken härlig helg!

2010-08-30T11:21:00.000-07:00

På med stövlar och med korg och småhinkar i nävarna. Öppnade bakluckan och fyllde utrymmet med fikande familj. Gick sen rakt ut i skogen. Fick med oss blåbär så det räckte till varsin tallrik full med gräddmjölk, lite lingon så det räckte att ta med till fyrtioåringen, och kantareller och deras trattiskompisar (tänk att de har kommit redan!) så vi kunde bjuda på härlig soppa på söndagen.

Och så tog vi en tur till i skogen med soppätarna. Vilken härlig helg!

Vad hände nu då?

2010-08-22T14:55:00.000-07:00

Jo, jag fick tillgång till dator... utan att störa någon sovande. Och så fick jag märkligt nog lust att kika in på min egen blogg för att se efter om jag skrivit något den senaste tiden. Det hade jag förstås inte. Och det är väl inte att undra på. Den ser ju lite trist och alltför välbekant ut...

Dags för en uppfräschning! Men om jag ska vara någorlunda fräsch i morgon behöver jag knyta mig nu. Resten av bloggens storstädning får vänta tills en annan gång. Hoppas det inte dröjer ett år till nästa inlägg bara...

Låt mig få presentera...

2009-09-12T13:38:00.000-07:00

...NORA!!!

För snart en vecka sedan, söndagen den 6 september, kom hon efter en lååång väntan. Men då kom hon med besked. Fyra timmar efter första riktiga värken lät hon sig höras för första gången. Då hade vi varit på förlossningen i en timme. Inga detaljer här och nu, men när man öppnas så snabbt känns det...

Nora är en pigg och nyfiken flicka. På just de här bilderna övertygar hon inte på det området... När hon kom vägde hon 3125 g och var 47 cm lång. Trots att hon är större än vad Hedda var verkar hon mindre - detta på grund av huvudomfånget. Hedda och jag kan redan nu ha mössor tillsammans men Nora har huvud som sin mor. I många andra avseenden är likheterna med mig större. Hedda har alltid varit pappa upp i dagen, men nu har nog jag fått min like också. Fast Nora är nog mer lik sin moster än sin mor...

Storasyster Hedda är omåttligt stolt och bär sin systerroll med övertygelse. Hon är fantastisk på att hjälpa till och till och med ligga steget före ibland. Hon hämtar vatten när jag ammar och klappar Nora när hon ska rapa. Hon håller lillasyster med ett fint grepp och sjunger för henne när hon är ledsen (vilket hon än så länge sällan är). Mer ansvarstagande och förstående syster får man leta efter.

Stolt storasyster och sömnig lillasyster.

Syskonmys.

Paltkoma.

Nu kommer den nog...

2009-08-31T01:00:00.000-07:00

...vilken vecka som helst, skulle jag tro...

Goda vänner...

2009-08-27T13:12:00.000-07:00

... är en rikedom i livet.

Hedda frågade en dag om vi är rika. Pär svarade att det beror på hur man ser det. Man kan vara rik på så mycket. Och på samma sätt så fattig. Han sa att vi är rika på kärlek till exempel. Och det har han rätt i.

Och så är vi rika när det gäller vänner. Ibland märks det extra tydligt. När någon skickar ett mess och talar om att hon tänker på oss. När någon annan skickar ett bibelord med just den uppmuntran som behövdes. När någon ringer och ber om ett recept och kollar läget. När en annan ringer och pratar av sig och talar om att han saknar oss i sitt liv. Det är ömsesidigt... :-)

Då känner jag mig rikare än den rikaste miljonär.

Den 27:e...

2009-08-27T02:10:00.000-07:00

...är det beräknade datumet för nedkomst. Det magiska. Idag känner jag mig laddad även om jag är ganska trött efter flera nätter då jag legat klarvaken ett par timmar. Antingen pga. förvärkar och sprallande bebis, eller helt utan anledning. Kan bara inte sova.

Hedda utropade idag på morgonen:
- Idag kommer "Bertil"!
Vi pratade om det där en liten stund och hon vet att det kan dröja länge än, men hur det än är så känns det lite speciellt idag.

Jag har hur som helst energi för att göra soppa att frysa in. Vi skördar squash i mängder. Åtminstone i sådana mängder att vi inte hinner äta undan. Idag gör jag Squashsoppa med basilika. Vi prövade den för ett tag sedan och alla i familjen åt med god aptit. Receptet finns här om du vill pröva något gott, antingen som ensamrätt eller som förrätt på kräftskivan.

Squash, purjo, vitlök och basilika i en härlig röra... på en felroterad bild...

Soppan fryser jag in utan grädde, salt och peppar. Det tillsätter jag sen.

Serveras med krutonger och knaperstekt bacon.
För den som gärna vill ha något mer att tugga på är det gott med kokt potatis i bitar i.

Mage i fokus

2009-08-25T12:26:00.000-07:00

Några av sommarens magbilder.

På bröllop i mitten av juli. Mitt-i-natten-trött.

Magen har varit med och skördat squash.

Magmålning av Hedda.

Magmys. "Kan inte Bertil komma snart?"

Nybadad mage. Kolla in skuggan!

Det kom ett brev

2009-08-25T12:11:00.000-07:00

När vi någon gång i mitten av juli kom hem från vår lilla semesterresa låg det ett brev och väntade i lådan, adresserat till Hedda. Det hade regnat i några dagar och kuvertet var fuktigt. Hedda sprättade upp det och...

... upptäckte att hon hade fått svar från statsministern! Det var faktiskt han som hade skrivit. Och vi som hade sagt till Hedda att det kanske skulle vara någon sekreterare till honom som skulle svara. Nej, till och med underskrivet av Reinfeldt, även om namnteckningen dessvärre hade regnat bort.

Så här svarade han (på brevet hon skrivit en månad tidigare, se blogginlägg den 7/6-09):

"Hej Hedda!

Tack för ditt brev. Du är duktig som redan kan skriva!

Jag förstår att du gärna vill vara med och bestämma och rösta precis som din mamma och pappa. Även om du inte kunde rösta just den här gången hoppas jag att du i alla fall fick följa med till vallokalen och såg hur röstandet gick till.

Jag hoppas också att du får vara med och bestämma om vissa saker hemma ibland.

Trevlig sommar!

Vänliga hälsningar,

Fredrik Reinfeldt"

När jag och Pär såg brevet blev vi glada över att hennes brev tagits på så stort allvar och tyckte nog att det var lite märkvärdigt att statsministern själv svarat på hennes brev. Men Hedda själv verkade inte tycka att det var mer än rätt att han hade skrivit till henne. Vad var det för märkvärdigt med det?

090909?

2009-08-23T12:33:00.000-07:00

Årets tröttaste dag? Ja, kanske är det så att den inföll idag. För så fruktansvärt trött som jag varit idag är det bra längesedan jag varit. På morgonkvisten var jag tämligen energisk, åtminstone till sinnet. Jag funderade över vad vi skulle göra med denna vackra dag. Inte bara vara hemma (!) var min tanke. Flera var alternativen: kyrkan (för trött), söndagsskolans dag (skulle inte orka gå runt eller stå i kö), segelflygets dag (möjligen, om jag tog med en stol), Wadköping med tema dockteater (orka?!), fika på Naturens Hus med vidhängande promenad i sakta mak (skulle inte orka med den vidhängande promenaden), bara åka till Hallagården och ta en fika (det var inte så länge sedan vi gjorde det...). Alternativen var långt fler än så, men de listade var ändå de bästa. Nej, det var bara att inse att jag är på tok för trött. Kroppen vill och kan inget annat än att vila. Så man och dotter åkte till segelflygets dag och jag gick tillbaka till sängen.

När jag hade fått vila och duscha kom mannen hem ensam. Hedda hade han lämnat hos en kompis. Han gjorde lunch till oss och efter det fick jag lite energi. Orkade plantera om några blommor som höll på att dö i för trånga krukor, tog ner tvätten jag hade hängt på morgonen och bärgade tillsammans med mannen dagens skörd av squasch (sex stycken av lite storlek). Allt detta på flera timmar och med långa vilopauser emellan.

Kvällen har nu varit något bättre. Framför allt har jag mental ork. Lite bus och skoj med familjen är skönt att orka med. Så satte det igång att göra ont. Ett par tre rejäla förvärkar och hoppet återvände. Satte igång att städa! Så stannade det av igen... Jag vet, det är inte beräknat förrän om fyra dagar, men jag har väl trott att det skulle bli lite tidigare. Nu tänker jag 090909... (Måtte det inte ta så lång tid!!!) Snygga siffror, lång väntan. Men inget emot den väntan som varit. Allt går (utom möjligen mycket små barn och ormar...).

Analytisk förmåga?

2009-08-19T12:20:00.000-07:00

Vi satt ute och pärlade i dag på eftermiddagen, jag och Hedda. Strålande sol, hög sensommarluft och vindstilla. Där satt vi tysta och koncentrerade oss på att trä rosa och lila pärlor på tråd. Det enda som hördes var de skränande kajorna i höga linden och vingslag av hundra fåglar när de lyfte för att ta en flygtur bort till Herbertssons allé. Hedda höll fram sin tråd med några pärlor längst ner och svängde dem fram och tillbaka framför näsan på mig. Hon såg mig stint i ögonen och sa:

- Ska jag analysera dig?

Kalops, gymnastik, namnsdag och förvärkar

2009-08-18T13:05:00.000-07:00

Morötterna införskaffades och ingen bebis kom. Kalops blev det således. Och vilken kalops sen! Köttet smälte i munnen, så mört var det. Och såsen... Mmm... Husmanskost när den är som bäst! Hedda åt med god aptit till mammas stora glädje. Hon som annars är mer kolhydratsuktande än proteinälskande.

När jag hämtade henne på dagis idag kom hon springande mot mig och innan vi hunnit hälsa på varann sa hon med andan i halsen:
- Får jag gå på storbarnsgympan ikväll?
Jag kollade upp det hela och det ledde till att Hedda fick åka till Vintrosa på gymnastik för 5-åringar. Medan hon var där med pappa förberedde jag ett litet namnsdagskalas för Ellen. Pappa hade köpt en krämkaka och jag hade bakat STORA hallongrottor, en av Heddas absoluta favoriter. Finporslin och blommor från trädgården, ljuslykta och vackra servetter. Hedda Ellen Karolina blev överlycklig för sin namnsdagsöverraskning och hela tiden bubblade hon om hur roligt det hade varit på gymnastiken.

En stund efter att hon hade tackat för fikat och gått från bordet kom hon tillbaka till mig och Pär där vi satt, och sa:
- Tack snälla ni för det trevliga namnsdagsfikat!
Så go hon är...

Ikväll när vi bad aftonbön sa hon med bestämd röst till Gud:
- Gör så att Bertil kommer i morron (med skorrande tungrots-r!)!
När vi hade släckt lampan satte förvärkarna igång. Det har hållit i sig hela kvällen. Ganska täta och intensiva emellanåt, men minst lika många och långa har stunderna varit då det varit kav lugnt. Så vi får väl se om Gud svarar på Heddas bön såsom hon vill eller på något annat sätt.

Vill du baka de STORA hallongrottorna finns receptet här.

Oops! Ingen kalops?

2009-08-18T00:43:00.000-07:00

Nyss hemkommen från dagis där jag lämnat dagens namnsdagsbarn skulle jag plocka fram råvaror för att göra en laddning kalops. Middag idag och några att ta fram ur frysen när tid, ork och inspiration saknas. Tog upp kött ur frysen igår och tänkte att blir det bebis får väl den gå före lite fint nötkött... Röjde undan lite disk och skulle leta fram morötter och lök. Det sistnämnda låg där det skulle, men morötterna... Vi köpte ju häromdan när vi handlade mat för en halv förmögenhet! Eller glömde vi morötterna?

Ringde mannen för att få hjälp att bringa klarhet. Tänkte att han kanske lagt dem på något bra ställe i brist på det vanliga utrymmet. Stoj och stim hördes i bakgrunden. I fikarummet trodde de att det var dags att åka in till förlossningen men lika upphetsande var det förstås inte med avsaknad av morötter... Vi kunde konstatera att vi glömt inhandla dessa ack så viktiga råvaror.

Men vad gör jag nu? Jag kan ju inte göra kalops utan morötter!!! Jag brygger mig en kopp kaffe, och tar en macka till. I lugn och ro får jag en skön stund med en morgonkopp. Sen åker jag väl och köper morötter...

Blått guld

2009-08-17T11:28:00.000-07:00

Min man är en person som aldrig tyckt om att följa med till blåbärsskogen så här års. Har han någon gång följt med har det varit ytterst motvilligt och i ämbaret har det väl inte hamnat så många bär. För en tid sedan började han med att inleda dagen med en slags smoothie. Den innehåller diverse godsaker och nyttigheter, bl.a. blåbär.

Om det är hungern efter blåbär till denna nya frukostvana i kombination med att hans kära hustru i detta välsignade tillstånd inte klarar att inbringa några mängder av det blå guldet till vinterns förråd, som drivit honom ut i skogen låter jag vara osagt. Hur som helst har han gett sig ut några få gånger och fick blodad tand redan efter första turen. Vid ett par tillfällen har jag och Hedda varit med och trots att jag inte kunnat plocka så mycket (eftersom min framkomlighet är något begränsad...) är det underbart att kunna vara så pass pigg att jag orkar ta mig ut i skogen. Hur som helst har vi tillsammans plockat lite drygt 17 liter. Jag vet att vi står oss slätt mot familjemedlemmar på var sida om släktträdet, men med Pärs "blåbärsallergi" i åtanke är det en fantastisk mängd!

Är det månne blåbären som fått honom att namnge sin alldeles färska blogg eller är det något annat som ligger bakom? Det vet inte jag, men vill du ta dig en titt hittar du Blått guld här.

Mjuka löften

2009-08-17T02:09:00.000-07:00

Hedda har alltid varit mycket verbal och har ett fantastiskt språköra vilket lett till att hon inte så ofta ägnat sig åt tokiga och gulliga felsägningar. Det har för det mesta blivit rätt på en gång. Men ibland händer det...

- Jag lovar, mamma. Jag lovar på heders- och sammetsord.

Under utveckling

2009-08-16T12:54:00.001-07:00

Av olika anledningar blev det ett antal ultraljud även under denna graviditet. Vi har varit inne på specialistmödravården vid sex tillfällen och fått titta på "Bertil". Det är fantastiskt att få följa utvecklingen. Så overkligt och påtagligt på samma gång.

v. 7: "Bertil" är en centimeter lång och ser mest ut som en rysk docka, matrjósjka. Gulsäcken syns bredvid och på skärmen var det nästan bara ett stort hjärta som tickade.

v.12: "Bertils" hjärta slår, benen sprattlar och livet är underbart! Tänk att det bor en bebis i min kropp!

v. 18: Det ordinarie ultraljudet. En fantastisk bild där 16 cm långa "Bertil" visar upp sig från sin bästa sida. Så livlig men poserar snyggt i profil framför kameran.

v. 32: Nu är "Bertil" så stor att hela kroppen inte får plats på bild. Men här visas ansiktet i profil och bebisen ligger på rygg med armarna över bröstet och sväljer fostervatten.

I vecka 32 ansågs "Bertil" vara i minsta laget, så vi blev kallade till ytterligare ett ultraljud i v. 35 och därefter i v. 37 av samma orsak. Man menade att om bebisen var "för liten" kunde det vara tecken på att den skulle må bättre utanför livmodern än inuti den och att en igångsättning därför skulle vara motiverad. Dessbättre hade "Bertil" lagt på sig så pass mycket att läkaren ansåg att vi inte behövde komma på återbesök. Så nästa gång borde bli vid förlossningen! Nu väntar vi bara. Det kan kännas lite frustrerande att inte veta om det blir i natt eller om en månad, men det är på samma gång oerhört befriande att inte ha kontroll över det. Det blir när det blir, som Hedda skulle ha sagt!

Det är så mycket som händer...

2009-08-03T11:43:00.000-07:00

... men tiden och orken räcker inte till för att skriva om det jag vill. Paradoxalt, med tanke på att jag varit ledig riktigt länge i sommar. Men är man gravid och inte mår så bra, då är det som det är. Fokus ligger på att orka med dagen som är. Den som kommer får sparas till nästa dag. Sitta, ligga, stå, men inte gå. Och inte för länge åt gången. Och vill jag vara social, ja då får det bestämmas strax innan. Inga inbjudningskort här inte.

Men visst är det härligt att vara gravid! Märk väl att jag menar vad jag skriver, men är hyfsat ironisk på samma gång. Det är ju det här jag har längtat efter. Fast mest av allt är det ju ändå resultatet, den lille eller lilla, jag längtar efter. Och snart är det dags. Om jag håller koll på veckor och dagar så är det tre veckor och tre dagar kvar till beräknat nedsläpp.

Och tills dess är det ju en del att fixa. Babyskyddet till bilen införskaffades idag. Barnvagnen är tvättad. Små söta lakan, täcken och filtar är nedplockade från vinden och ska tvättas. Och på en liten hylla trängs ett par travar med små små kläder som funkar oavsett om det blir en Bertil eller Berta. Några saker att ordna med återstår men det hinns med allt eftersom. Just nu är det fokus på att Hedda ska få ett väl fungerande rum utifrån förvarings- och städaspekt men också ett rum där det är lätt att komma åt allt pyssel när mamma är upptagen med bebis... Och samtidigt växer en lekstuga fram ute på gräsmattan invid nya sandlådan som "bara" ska stensättas och inramas med en liten plantering. Och hur hinner man allt detta på bara en man (kvinnan sitter ju mest) som dessutom bara har ett par dagars semester kvar? Det är bara att gilla läget. Är glad över allt som gjorts hittills. Och resten blir när det blir.

Apropå bara en man, så undrade Hedda ikväll när jag nattade henne varför man inte hade fler än en. Hon tycker att det finns så många snygga killar så hon vill ha många män när hon blir stor. Hon tyckte att det vore bra om jag hade fem män, för då kunde de göra så mycket för mig och henne... och pappa och Bertil. Jo, jag höll ju med henne om att det vore praktiskt just nu när det är så mycket på att-göra-listan men så sa jag:
- Hur blir det då när alla fem män vill pussa och krama på mig? Jag skulle ju inte få göra annat än att pussas och kramas!
Då vred hon sig som en ål i sängen och skrek rakt ut.
- Pussar och kramar! Usch vad äckligt!
Och så skrattade hon som en tok.

Gissningslek

2009-06-24T13:33:00.000-07:00

Vi leker ganska ofta leken där man ska gissa vad den andre tänker på. Förut har det gått ut på att man beskriver något för den andre men med stigande ålder på dottern har nu har leken försvårats och gissningarna utgår ifrån ställda ja- och nej-frågor.

Härom dagen satt jag och Hedda i bilen och lekte just denna lek. Hon sa:
- Jag tänker på ett land.
- Ok, svarade jag. Är det ett land du har varit i?
- Nej.
- Ligger Paris i det landet, frågade jag eftersom hon ganska ofta pratar om Eiffeltornet och Paris och Frankrike.
- Nej.
Innan jag hann ställa nästa fråga sa hon:
- Det börjar på samma bokstav som Jerusalem.
- Jaha. Är det Japan?
- Nej.
Så kunde hon inte hålla sig längre och sa:
- Det är Jypten.

Midsommarkaffe

2009-06-24T00:10:00.000-07:00

På midsommarafton var vi hos goda vänner i Mosås. Eftermiddagen inleddes med kransbindning och så gick vi på en mysig stig genom skogen tills vi kom till hembygdsgården där majstången redan var rest och danslaget svängde om till dragspel och fiol. Mer midsommar än så blir det inte. När vi hade dansat till Små grodorna och Vi äro musikanter och alla de andra tonerna (ja dvs barnen... mitt bäcken tillät ingen dans...) fick Hedda nys om att det fanns ett lotteri. Hon ville gå dit och vinna något och bad om att få pengar. Pappa följde med henne. Jag tänkte att besvikelsen blir nog stor när hon inser att det inte är vinst på varje lott...

Plötsligt kommer hon spingande med ett lila paket i handen. Ansiktet skiner som en sol och glädjen finner inga gränser.
- Jag vann! Jag vann kaffe! ropar hon.

Det var så underbart att se. Själva priset spelade ingen roll. Hon var så lycklig över att ha vunnit. Efter en stund kom pappa också gående tillbaka. Han hade också vunnit. En vit gosig mjukishund. Han tänkte att han och Hedda kunde byta så hon fick hunden och han kaffet och det ville hon förstås. Men det var om kaffet hon pratade hela kvällen och flera dagar framåt. Lyckligast var hon för sin vinst trots att hon aldrig kommer att ta del av den.

Urvuxen

2009-06-24T00:01:00.000-07:00

I början på förra veckan var vi på 51-årskalas. Hedda var lite blyg eller låtsades åtminstone vara det när vi stod där i hallen. Hon klängde på mig och ville vara i min famn. Jag med min stora mage och svajiga höfter sa att jag inte kunde ha henne i famnen längre, men hon klängde envist fast. Jag bar in henne i varadagsrummet och satte mig i en fåtölj med henne i knät samtidigt som jag återigen påtalade svårigheterna med att bära henne.
- Börjar jag växa ur dig, mamma? frågade hon då.
Men då sa jag att man nog aldrig växer ur sin mamma, hur stor man är blir.

Demokrati, engagemang och organisation

2009-06-07T11:20:00.001-07:00

När vi idag skulle bege oss iväg för att rösta kom Heddas rättvisetänk fram igen som så ofta. Tårar trängde fram när hon insåg att hon inte fick rösta. Vi förklarade hur det ligger till i vår demokrati, att man inte får rösta om man är under 18 år t.ex. Driftig som hon är fick hon mig att fixa fram blått papper efter att hon frågat vilken färg jag trodde att statsministern gillar bäst. Hon skrev följande rader:

Vädjan till statsministern.

Avslutningen dikterade hon för mig och jag skrev: "1000 kramar från Hedda Näslund 4,5 år som tycker att det är orättvist att bara mamma och pappa får rösta idag 7/6-09 annars är det inget kul."

Brevet är igenklistrat och frankerat och imorgon postas det på sin väg till maktens korridorer. Vi tycker det är alldeles fantastiskt att hon redan nu engagerar sig i viktiga frågor. Dessutom sa hon när vi lämnade vallokalen att hon skulle säga till alla sina kompisar att de skulle be sina föräldrar hjälpa dem att också skriva brev till Fredrik. "För då är det många som säger vad dom tycker." Det låter nästan lite farligt. Jag ser rubrikerna framför mig: "Organiserade 4-åringar till storms mot demokratisk (o)ordning", "Förskoleagitator får röster att höjas från dockvrår landet över".

Alldeles underbart! Fortsätt så, vår älskade lilla demokratiförespråkare!

En oduglig mor

2009-06-01T10:39:00.000-07:00

Tänk att mors dag skulle bli den hittills mest eländiga dagen på året ur föräldrasynpunkt. Hedda är en tämligen smidig liten tös att ha med att göra. Hon är följsam och resonlig trots sin starka vilja. Men igår var det som om fördämningen brast och stora obstinatet vällde fram. Vad vi än sa eller gjorde och med vilken metod vi än använde gjorde hon tväremot eller inte alls. Detta pågick hela dagen och listan över trotsiga händelser skulle kunna göras lång.

Efter att vi kommit hem från kyrka, morsdagslunch och utemys blev det så småningom dags att äta. När vi framemot kvällen hade grillat några goda smakrika korvar och jag skulle gå in och blanda lite mer rabarberdricka blev Hedda ursinnig när hon inte fick använda tändstickor själv. Hon stövlade demonstrativt upp på sitt rum deklarerande att mamma var den elakaste mamman och att hon inte ville vara kompis med mig mer. Jag gick ut igen och fortsatte äta med Pär.

Efter en stund kom hon ut på trappen med en filt över ena armen och en svart handväska hängande på andra axeln. Hon såg oerhört trumpen ut och drog sig sakta ut mot vägen medan hon hela tiden höll uppsikt över oss och väntade på någon slags reaktion. Den uteblev och Hedda gick ut på vägen. Hon gick sakta utmed trädgården och när hon kom till en glugg i syrénhäcken stannade hon till för att titta på oss. Vi följde henne lite diskret med blicken och när hon kom till nästa glugg ropade vi och undrade om hon tänkte flytta hemifrån. Då började hon gråta och sa att det ville hon inte men hon ville inte heller bo med sina dumma föräldrar.

- Du kan väl stanna hos oss, sa jag och kände mig ungefär som Lottas mamma, hon på Bråkmakargatan. Och tösen som svarade var som klippt och skuren för rollen som Lotta. Hon satte sig ner på vägen och grät och jag och Pär gick bort till henne och kramade om henne och sa att vi så gärna ville att hon skulle stanna. Och det lovade hon att göra.

I pappas famn klamrade hon sig fast medan jag gick in med hennes packning. Jag öppnade väskan för att se vilka livsnödvändigheter hon packat med sig. Där låg en kikare, en kompass och en febertermometer. Klok unge. Det är faktiskt bra-å-ha-grejer när man rymmer hemifrån.

Senare kom hon och kröp upp i mitt knä och så kramades vi och gosade en stund. Så tittade hon upp på mig med rödgråtna ögon och sa:
- Om man är en sån oduglig mamma som du då vill jag inte vara din kompis. Men om man är en så bra pappa som pappa är, då vill jag vara hans kompis.

Den visste var den tog. Grattis på mors dag då...

Idag på morgonen ropade Hedda på mig från sängen. Jag gick upp för trappan och det första hon sa när hon såg på mig var:
- Du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig så mycket. Och pappa är den bästa pappan i hela världen och jag älskar honom så mycket.

På eftermiddagen idag kom hon på att hon ville fixa en morsdagspresent till mig idag (trots att jag igår faktiskt fick en bukett bestående av två liljekonvaljer, en smörblomma, en vissen gullviva, en maskros och några grässtrån).
- Men mors dag var ju igår, sa Pär.
- Jaha, bara igår... Grattis på mors dag då!

Pärlor, älvor och diamanter

2009-05-18T11:21:00.000-07:00

Hedda har ett språk och ett ordförråd som ibland får en att tappa hakan. Nu har vi ju vant oss sedan hon började prata och vi insåg hennes verbala förmåga, men ganska ofta får även vi förundras. Här några prov på hennes förmåga att se i bilder och tala i liknelser:

I vintras var vi i Ånnaboda och åkte snowracer. När vi hade gått upp i stora backen och tittade ut över pulkaåkande barn och vuxna sa Hedda:
- Titta! Det ser precis ut som när man sitter och pärlar. Någon har tappat ut pärlorna över en vit duk och här ligger dom huller om buller!
Och hon hade rätt! Alla färgglada mössor och hjälmar såg där uppifrån ut som små pärlor som sakta rullade fram när någon rört runt i dem för att välja nästa pärla till halsbandet.

För några veckor sedan började den stora lönnen utanför badrumsfönstret blomma. Från dag till annan fylldes grenverket med de skira gulgröna blommorna. På morgonen kom Hedda och jag ner och hon tittade ut genom fönstret och såg vinden ta tag i det nyspirade.
- Åh, så vackert när lönnen blommar, sa hon. Det ser ut som små älvor med sina gröna kjolar som dansar omkring bland grenarna.

Härom dagen regnade det. Jag och Hedda tittade ut genom fönstret.
- Jag tycker om när det regnar, sa jag.
- Jag med, svarade hon. Jag önskar att jag vore en regndroppe. För då var jag som en vacker diamant som föll ner från himlen och landade i det mjuka gräset. Det vore härligt!

Blir hon inte poet så vet jag inte... Då blir hon väl biltillverkare, krukmakare eller ridlärare som hon just nu är inne på... Hur som helst bär hon alltid språket med sig. Och det är en rikedom att ta vara på.

Vårrus, klättring och höjdhopp

2009-05-17T11:37:00.000-07:00

Vi hade nattgäster i helgen. Magnus och Alexandra vara här och förgyllde vår tillvaro. Vilka goa vänner! Sent på kvällen ville Hedda springa ikapp med A runt huset. M passade på att fota.

Kvällsspring i nattlinnet.

Dagen därpå klättrade familjens i nuläget mest mobila medlemmar upp i stora lönnen. Härligt!

Trädkramare.

För en vecka sedan fick Hedda sin allra största leksak nånsin. Hon är helnöjd och har hoppat nästan varje dag denna veckan. Bara hala regndroppar har satt stopp för henne. Hon har blivit riktigt duktig på att hålla balansen och på att hoppa högt. Fortsätt så härliga du!

Hoppetossa!

Bertil

2009-05-17T10:45:00.000-07:00

Om allt går som det ska kommer Bertil till oss i slutet av augusti. Vi vet förstås inte vem Bertil är. Kanske det är en Berta, men vi vet inte. Det var Hedda som en dag föreslog att om bebben blev en pojke kunde han ju heta Bertil. Jag tyckte väl sådär om förslaget så vi bestämde att magen kunde få heta just Bertil och så får lillebror eller lillasyster heta något annat.

Det har varit en riktig resa innan vi kom så här långt. Nu sprallar Bertil friskt och ofta. En riktigt livlig krabat är det som bor i mig. Bertil ger mig så mycket lycka, förundran och är den som just nu påminner mig mest och oftast om livets stora mirakel. Men Bertil är också den som vållar mest smärta, obehag, lidanden och tårar i livet alldels för tillfället. Förhoppningsvis är allt det där av övergående art, men mitt i kvinnlighetens icke lindrigaste graviditet är det inte helt lätt att vara i augusti. Och det vill jag inte heller. En dag i taget. Här och nu. Med allt vad det innebär.

Bloggen har blivit lidande, jag vet... Men tro mig eller ej - det finns viktigare ting än Malin Mitt i Livet och ett sådant ting är Malin mitt i livet. Jag måste prioritera. Sömn t.ex. går före bloggande. Vår också. För att inte tala om en blivande storasyster som längtar något alldeles infernaliskt efter Bertil. Så alla ni som kikar in här ibland får nöja er med att öppna en gammal skåpdörr och läsa om något som hände en annan gång. Eller snällt vänta på att ett nytt inlägg ska dyka upp alldeles oförhappandes. Trevligt hur som helst att ni fortsätter att titta in.

Glad påsk!

2009-04-12T12:21:00.001-07:00

Hedda och jag har haft en härligt påsklov! Sedan i tisdags har vi varit hemma och haft det skönt. I torsdags färgade vi ägg med lökskal och blåbär. Hedda var oerhört pillig och hade tålamod att få till fina mönster.

Här pillar hon bort tidningspapper och lökskal.

Gummisnodden ger fina ränder.

Stolt över sitt mästerverk.

Vackra ägg i rostig trådkorg som vi hittade på vinden.

Hedda ville förstås vara påskkärring. Det härliga med henne är att hon än så länge är oförstörd. Hon var inte ute efter några godsaker. Det enda hon ville var att klä ut sig och önska grannarna en glad påsk. Det andra blev en överraskande bonus!

Påskkärringen delade ut små påskliljebuketter.

Jag vårpyntade en dag. Gjorde ett arrangemang på zinkfatet med ett litet myrtenträd några ägg och ljus. Istället för vanlig kruka scrappade jag en i ljusgrönt mönstrat papper och crèmevit spets. Runt stammen en tag med vårigt budskap.

Så här fint blev det!

Vårkänslor har jag!

Tisdagarna med Hedda

2009-03-10T13:49:00.001-07:00

Jag är föräldraledig på tisdagar. Det betyder att jag och Hedda har en hel dag i veckan tillsammans att göra vad vi vill. Idag bakade vi till Heddas kök. Vi svängde ihop en trolldeg och hade en riktigt rolig skaparstund tillsammans. Det blev alla möjliga sorters bakverk att leka med. Några penslades med ägg och garnerades med pärlsocker. Andra målades med allmogefärg (Hedda var superduktig med småpillet!) och blev riktigt läckra... Hedda kan nu bjuda dockorna eller kompisarna på riktigt kakkalas, eller öppna café eller bara njuta av att titta på kreationerna. En sak var vi i alla fall överens om - fler bakverk blir det framöver. Ett litet smakprov?

Småkringlor i förgrunden.

Får det lov att vara en bakelse?

Vi dukade upp på mormors kakfat.

Pappa blev lite besviken när han insåg att bullarna var oätliga...

Chokladbollar. Hedda målar resten en annan dag.

Förra tisdagen åkte vi till mitt jobb och lånade böcker och tog en fika. Och så hämtade vi ett par skidor vi fick låna av kollegan E. Hedda ville förstås genast prova när vi kom hem och tur var väl det, för så mycket snö att åka på nu finns det inte...
- Jag kan åka skidor, sa hon när jag spände fast dem på stövlarna.
- Kan du? Men du har väl inte åkt förut?
- Nej, men jag har ju sett hur man gör på TV.
När hon väl stod på skidorna sa hon:
- Vi måste börja med att bygga en backe.
- En backe?
- Ja, jag vill ju åka med lite fart!
Jag föreslog att hon skulle börja på plana marken och förklarade att det inte var så lätt att hålla reda på alla skidor och stavar. Och det förstod hon också snart.

Full koncentration.

Lektion 1: Korsa inte skidorna (det lärde hon sig snabbt!)

Lektion 2: Lär dig att ta dig upp själv (funkade också hyfsat bra).

I si så där en tjugo minuter travade hon runt med skidorna i trädgården och var förvånansvärt duktig. Mestadels stod hon faktiskt upp på skidorna och verkade tycka att det var riktigt roligt. Men så började det skymma och kvällsmat är ju inte heller fel...

Många strängar på sin lyra

2009-03-08T13:55:00.000-07:00

Härom natten vaknade Hedda och ropade på mamma. Jag kom in och hon började berätta om en dröm hon haft. Det var hajar och fiskar i havet och så sa hon:
- Vet du, fiskarna har det inte så bra i havet nuförtiden...

Hon hade svårt att somna om och fick följa med in till vår säng. Vi lade oss tillrätta men plötsligt blev hon spänd i kroppen och viskade flämtande:
- Jag hörde nåt!
- Vadå? svarade jag sömnigt.
- Jo, det bodde för länge sedan i Småland en pojke som hette Emil. Han hade en mamma som hette Alma, en pappa som hette Anton och en syster som...
- Hedda, avbröt jag.
- Ja?
- Vi ska sova nu, inte berätta sagor...
- Ok, god natt!

Denna lilla pratkvarn. Äpplet fallet inte så långt, men jag tror att hon slår sin mor med hästlängder när det kommer till det verbala. En dag hade hon sagt på dagis:
- När jag blir storasyster ska jag bli ansvarstagande och hänsynsfull.

Var får hon allt ifrån?

Eller när jag en dag berättade att jag inte får berätta för henne om mina elever, om vissa saker jag vet om dem som jag inte får föra vidare. Hon hade svårt att förstå varför och jag och pappa försökte förklara att jag i så fall gjorde fel och bröt mot något som hette lagen.
- Tyngdlagen, eller?
Och så ledde det till att vi fick släppa saker ner på golvet och berätta om tyngdlagen. En annan dag för ganska länge sedan förklarade hon för mig att vi andas in syre och hur det blir till koldioxid. Det i sin tur vill växterna ha som ger oss syre tillbaka. Detta hade jag förklarat för henne långt tidigare som svar på nån klurig fråga hon ställt. Och hon mindes! Inlärningskurvan blir inte brantare än så här!

Så frågan är: Naturvetenskap eller humanism? Fysik och kemi står mot litteraturvetenskap och språkvetenskap. Och så var det anatomi... Och nu senast teknik. För igår berättade hon att när hon blir stor ska hon bygga bilar. Hon ska bygga en till mig och pappa, en guldbil. Och den är alldeles gratis. Och så ska hon måla bilarna. I vackra mönster...

Så kanske hon ser vägen ut ur lågkonjunkturen och finanskrisen och kommer att skapa framtidens bil. Om hon inte blir danserska förstås. Eller ridlärare. För det vill hon ju också. Om vi vuxna låter bli att begränsa henne kan hon nå dit hon vill, hur långt som helst. Måtte vi låta henne blomma...

Slutlovat

2009-02-22T08:53:00.001-08:00

Hedda scrappar.

Sportlovsveckan går mot sitt slut. Vi har haft en bra vecka trots magsjuka. Hedda har ritat och pysslat och till och med satt igång sin scrappkarriär. Ett fint födelsedagskort har det blivit den här veckan. Men vi säger inte till vem. Det ska ju bli en överraskning...

Hon har också bakat sockerkaka. Det enda jag gjorde var att läsa receptet. Sedan fick Hedda rumstrera fritt. Hon knäckte äggen själv (och fiskade upp skalen ur bunken...), mätte upp alla ingredienser, vispade smeten, smörade och bröade formen (kakan fastnade bara lite...) och hällde i smeten. Jag fick hjälpa henne när kakan var i närheten av ugnen men annars var den delikata sockerkakan helt och hållet Heddas verk. Hon har avancerat från att mest agera bunkslickare till att bli kakbagare detta lov!

Det låter väldigt mycket när man vispar. Peltor hjälper.

Igår var vi i Ånnaboda alla tre. Pulka och snowracer i racerfart nerför backen. Fikapaus med mackor, varm choklad och bullar. Allt skumpande i den ostadiga pulkan fick mig att ta en tur runt sjön med skidor på fötterna. Så vackert, så fridfullt, så härligt, så omåkt... Mera sånt!

Inatt hade det kommit en decimeter snö till. Kramsnön gjorde att det gick att bygga en liten snögrotta. Vi hjälptes åt alla tre och efter lite packande och grävande hade vi en glasskiosk i trädgården!

Pär sätter in fönster.

I nya glasskiosken.

Efter en uteförmiddag åkte vi till Nilssons på lunch. Lammfärsbiffar med feta, soltorkade tomater och oliver, ugnsbakad potatis och en fantastisk vitlöksdoftande sås. Supergott och riktigt trevligt! Mera sånt!

Imorgon är allt som vanligt igen. Jobb och dagis och slut på "sovmorgnar" (vi har ju inte behövt stressa iväg på morgnarna även om vi stigit upp vid sex...). Men om några veckor är det ju påsklov!

I mannens fotspår

2009-02-19T02:11:00.000-08:00

Igår kväll skulle jag äntligen ha följt med C till skidspåret men jag kände mig lite hängig och trött på eftermiddagen och bestämde mig till slut för att avstå. Ibland fattas kloka beslut, för senare på kvällen låg jag och tittade ner i porslinet i badrummet... Ja, det hände ju mer än att jag bara tittade, men jag avstår från detaljerna. Idag känns det hur som helst bättre så nu är det bara att hoppas på att Hedda klarar sig.

På tal om den damen är hon tämligen bestämd. Igår skulle hon berätta något för mig och jag gjorde något som inte stämde överens med hennes tanke så hon blev sur på mig. Jag bad om ursäkt och bad henne berätta det hon hade börjat på.
- Nej! skrek hon argt. Nu får du vara utan vet!

Så kan det gå...

Punkt slut...

2009-02-17T13:57:00.000-08:00

Hedda vill också vara med och bestämma. Ikväll när mamma skulle åka på hemgrupp ville Hedda också följa med. Fastän det bara var "mammorna" (jag vet, K, men hon fattade vad jag menade...) som skulle ses.
- Men jag vill också följa med och äta tårta!
- Det blir ingen tårta. Det blir förmodligen bara några torra kex och en kopp te... (Jag trodde inte det på riktigt, K. Tack för fantastiskt goda scones. Bästa nånsin, faktiskt!)
Så var hon tyst en stund.
- Då tar jag torra kex och och ett glas vatten.
...

Så lite kiv och bråk och tårar till. Och så avslutade hon med:
- Men jag vill faktiskt följa med! Slutpunkt!

Vi har för övrigt haft en härlig dag i pulkapacken, jag och Hedda. Mackor och varm choklad och snörullning och gupphopp och snökoja och utebus och helt slut och somnade i bilen. Pappa låg hemma och var magsjuk. Hoppas vi andra slipper. Hur som helst verkar det vara mindre kroniskt och mer övergående. Kanske han är som vanligt imorgon igen. Då ska jag leta reda på längdskidorna och kolla in statusen. Förhopppningsvis blir det en tur med C i Ånnaboda.

Som vanligt igen

2009-02-09T12:33:00.000-08:00

Hedda är hemma igen efter närapå en vecka hos mormor och morfar. Hon är min idol! Vilken cool tjej! Beundransvärt att hon fixade dagarna i Blekinge så lekande lätt. I lördags bjöd hon på fest. Hon hade mailledes skickat en inbjudan, där jag och pappa var gästerna. Vi bjöds på potatisgratäng och rostbiff och så mammas älsklingstårta (choklad förstås) med mormorplockade skogshallon och lättvispad grädde. Bättre kalas har jag aldrig varit på. Glädjen stod högt i tak även om värdinnan var något svajig strax innan festligheterna skulle börja. Det är ju nervöst att vara värdinna...

Hon passade på att träffa farmor när hon ändå var i närheten. Och farmor har en fin katt som heter Tusse. Hon berättade senare för mig:
- Jag kände på Tusses nos och den var dyrblöt...

Och "dyr", kan man använda även i andra sammanhang. "Jag är alldeles dyrtrött", "Jag känner mig dyrglad"... Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Jag älskar barns grammatik. Nu ska jag gå och lägga mig. För det är inte bara sen kväll och kolsvart ute. Jag är också alldeles koltrött.

Liv

2009-02-05T07:26:00.000-08:00

Idag vilar vinterdimman tung över slätten. Snötäcket ruvar över marken. Kylan isar i märg och ben. Det skulle kunna spegla av sig på sinnet, men för mig känns det som vår! Nya skott spirar, livet sjuder och glädjen är sådär yr och förvirrad som när första vårsolen träffar ansiktet. Lycka!

Bara vi två

2009-02-02T22:54:00.000-08:00

Visst är det tomt i huset utan Hedda men vi passar på att njuta av vår barnledighet. Igår slutade vi båda jobbet i hygglig tid och efter en sväng hemma med duschning, tillpiffning och lite eldande (det är kallt här i stugan när minusgraderna kryper nedåt) åkte vi in till stan. Vi hade bokat bord på Wongs där vi inte ätit på flera år tillsammans (vi började räkna bakåt och landade i att det kanske var sju år sedan fast då vet vi inte ens om restaurangen fanns... Hur som helst var det i alla fall innan Hedda kom). Vi slog på stort och avnjöt säsongens meny som bestod av nio fantastiskt goda rätter (det stod små, men det var de inte!). Jag vet inte vad som var bäst - förrätterna, huvudrätterna eller desserterna. Men jag tror att förrätterna, hälleflundran till huvudrätt och desserterna tog priset. Vad gäller mat, vill säga. För det som verkligen tog priset var att jag och Pär fick sitta ner ostörda i skön miljö och prata med varandra.

Annars när vi får tillfälle att gå ut bara han och jag händer det ofta att första delen av måltiden intas under tystnad. Det är som att vi måste landa i det att vara ensamma. Pratet tar en stund på sig att komma. Men igår var det annorlunda. Det var som om samtalet redan var påbörjat när vi satte oss och det bara rullade på. Det var när vi fick in desserten som samtalet stannade av, men det var bara för att vi njöt så av stunden.

Min man är den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Och det är på riktigt. Honom fick jag ha alldeles för mig själv igår och jag njöt. Vilken klok man, vilka tankar han har och vad underbart roligt vi har tillsammans. Skönt att någon gång bli tagen från vardagen bara för att upptäcka att det är så här i vardagen också. Fast då får vi laga maten och diska själva.

Gräsföräldrar

2009-02-01T13:30:00.000-08:00

Nej, vi är inga gräsliga föräldrar, men vi är gräsligt mycket utan dotter. I eftermiddags åkte hon med mormor de fyrtio milen ner till Blekinge. Jag ska strax krypa ner mellan lakanen medan Hedda fortfarande har någon timme kvar att åka innan hon får gå till sängs. Det känns skönt att Hedda valde själv. Även om det vacklades lite fram och tillbaka fattade hon själv beslutet att ensam hälsa på mormor och morfar "en liten vecka medan mamma och pappa går på viktiga möten". Samtidigt känns det lite tomt att hon inte ligger därinne i sin säng och snusar. Det finns ingen att stoppa om ikväll. Tur att jag har Pär att pyssla om... Vi får några dagar att rå om varandra och bara göra vad vi vill. Det känns också skönt. Ikväll har vi ätit räkor och sett en fantastisk film. Pursuit of happiness med Will Smith i huvudrollen. Kan varmt rekommenderas. Känslan av hur fantastiskt bra vi har det kommer att dröja sig kvar länge länge. Se den om du behöver perspektiv på tillvaron.

Hedda Haloumi

2009-01-25T07:59:00.000-08:00

Heddaskruttan ligger i min säng och tar sig en eftermiddagslur. Hon fick feber igår och är lite hängig, har värk lite här och där, är krånglig i magen, men annars som vanligt!

Måste få berätta att denna lilla pärla fått ge namn åt en ny ost som du kan läsa om här. Det är förstås Karin i Granhammar som hittar på nya projekt hela tiden och bland de senaste ostarna finns Hedda Haloumi... Har ännu inte provsmakat, men ser fram emot att få sätta tänderna i en grillad bit till en god sallad och nybakat bröd.

Tänka sig...

2009-01-22T03:22:00.000-08:00

Blev nyfiken på vilket ord jag är när jag såg att Sebbes fruga är kärlek... Detta utifrån testet What´s Your Word?

Efter att ha besvarat några få frågor stod det klart att jag är tänka. Tänka sig... Kanske inte helt överraskande... Så här stod det också:

You see life as an amazing mix of possibilities, ideas, and fascinations. And sometimes you feel like you don't have enough time to take it all in.

You love learning. Whether you're in school or not, you're probably immersed in several subjects right now.

When you're not learning, you're busy reflecting. You think a lot about the people you know and the things you've experienced.

2009-01-20T01:51:00.000-08:00

Stora tunga flingor faller.
Längtar ut.
Vill busa i snön.
Tycker det är bra som det är.
Orkar inte busa i snön.
Vill hellre sitta vid brasan.
Med filt om benen.
Telefonen ringer.
Någon vet hur det är.
Någon har gått i samma skor.
Fast ett par andra.
Som samma modell ungefär.
Glad att jag svarade.
Tittar ut.
Det snöar inte längre.
Soptunnan står alltid på samma ställe.

Tvära kast

2009-01-17T02:07:00.000-08:00

Ibland händer det att åkattraktioner spårar ur. Vagnar far och flyger och det blir tämligen kaotiskt på nöjesfältet. När det händer är det gott att Han bär. Han som är större än allt annat.

Fantastiskt!

2009-01-12T12:47:00.000-08:00

Det finns stunder då livet verkligen är berg-och-dal-bana. Nu var det ett tag sedan men i dagarna var det dags för tivoli igen. Och det var mer Spökhuset och Fritt fall än Lustiga huset och Tekopparna. Skönt när pendeln inte stannar i förtvivlan utan snarare i en lättnadens suck och i tacksamhet. Hoppet kvarstår. Livet fortgår. Och Malin Mitt i Livet ler.

Fågelskådning

2009-01-06T07:34:00.000-08:00

I trädgården är det full aktivitet. Fröautomaten besöks flitigt av talgoxar, blåmesar och trädkrypare. På marken sitter stora tjocka domherrssläkten och äter torra näsor från lönnarna. Hedda har lärt sig att de lite mindre med röda hakor och bröst är hannarna. Så de andra kallar hon damherrar.

Finurligt.

Vita duken

2009-01-06T07:21:00.000-08:00

Idag var Hedda på bio för första gången! Hon tog med mamma och pappa, som inte alls hade lust att vara hemma och städa och röja, efter upptäckten att pulkabacken var stängd idag. Biobesök fick det bli istället. Hon valde Lilla Spöket Laban, en 44 min lång film i sex små avsnitt. Med popcorn och vatten (ja, bubbel är inget för henne!) satt hon uppkrupen i fåtöljen som nästan slog ihop om den lilla flugviktaren. Men med lite support från pappas fot gick det bra. Filmen var rolig, spännande och riktigt bra tyckte Hedda. Ibland höll hon för öronen, t.ex. när Spöket Laban gick ner i fängelsehålorna för att leta upp sin skugga, eller när Onkel Gast skulle visa Laban och Labolina hur man spökar. Då kom det nära. Men för det mesta skrattade eller kommenterade hon filmen. fast bara halvhögt. Man fick ju inte störa de andra.

En helnöjd Hedda somnade faktiskt på vägen hem. Det är jobbigt med jullov. Imorgon är det sista lediga dagen. Nu håller hon på att vakna i soffan bredvid. Sen kväll, kanske?

15,4

2009-01-04T13:25:00.000-08:00

När jag kom ner i morse var det 15,4 grader i köket. Spänta stickor var nästan mer akut än att morgonkissa. På ett par timmar hade vi sköna 18,5 inomhus men då pälsade vi på oss och tog oss ut i 17-gradiga kylan för att inviga Heddas nya snowracer i Ånnaboda. Stjärtlappen användes också flitigt. Varm choklad och grillad korv inmundigades tillsammans med familjen V i den stora lappkåtan där det var lite för mycket folk samtidigt för att det skulle vara riktigt bra. Fötterna blev sedan varma inne i raststugan och så klarade vi av några åk till. Härlig utedag.

Så åkte vi hem och eldade lite till innan vi åkte till familjen W på kvällsmat. Det var längesedan vi träffades och det var härligt att få ses och prata om livet och leka och busa och äta gott och fika. Ikväll eldar vi i sovrummet. Mysigt... och välbehövligt...

Hos doktorn

2009-01-03T10:34:00.000-08:00

Hedda har alltid gillat att leka doktor. Det gör hon fortfarande men vokabulären blir alltmer avancerad. Det pratas om bandage och gips, stetoskop och kompresser. Och idag när jag var patient sa hon att jag måste åka in till lasarettet för jag var så dålig. Jag hade brutit nyckelbenet och Hedda sa att jag måste åka in och runka...
"Jaha, sa jag. Varför ska man göra det?"
"Jo, bara för att kolla att hjärtat sitter där det ska."

Jaha, jag trodde att det möjlighen var i fertilitetssammanhang man åkte till sjukhuset för att runka.

Sen blev det svart

2009-01-03T10:12:00.000-08:00

Dagen innan nyårsafton stendog den inte alltför gamla tjock-TV:n. Hedda beskrev det som att det "mitt i Små Einsteins plötsligt blev ett vitt streck och sen blev det svart. Och jag stod inte ens nära!" Så det kan gå... Hedda reagerade nästan panikartat och gnällde hela kvällen om att hon ville se Bolibompa. Och när inte det gick ville hon i alla fall se en film. Tur att man har en dator. Mannen reagerade i stort sett som Hedda. Inte med gnäll, men det kom något paniskt över honom. "Vi åker och köper ny TV i morgon!" Jaha, på nyårsafton? Och gästerna som kommer på kvällen då? Tidsoptimist som han är stod han på sig men det gjorde minsann jag också. Och utan TV var vi även på nyårsafton. Så skönt.

Gnället från fyraåringen och paniken från mannen avtog något för på nyårsdagen sa jag att det inte var en affär öppen. Möjligen Ica i Vintrosa men såvitt jag vet säljer de inte några TV-apparater även om sortimentet är tämligen brett. På fredagskvällen när mannen kom hem hade han kikat lite på en TV och idag på förmiddagen bar det av till Marieberg för att ta en närmare titt på vad som nu ska slängas ut pengar på (roligare saker kan man ju köpa...). Och så här i mellandagsreans slutminuter (så kändes det i alla fall idag) fanns det just ingen hemelektronik hemma. Minst 14 dagar skulle det ta innan vi kunde "få" TV:n. Tänk... Två veckor utan TV!!! Underbart! Hedda har vant sig. Vi läser böcker och spelar spel och har så mysigt! Och med Pär blir det mysiga fikastunder på kvällen utan TV och så har han ju datorn... Där kommer han åt några viktiga kanaler. Så allt är frid och fröjd. Till syvende och sist njuter vi nog alla tre i avsaknad av TV-brus.

Gott Nytt År!

2009-01-01T11:51:00.000-08:00

Så var ett år till ända och ett nytt har tagit sin början. Jag ser med tacksamhet tillbaka på det år som gått och inser att jag fått vara med om mycket. Nya lärdomar har jag gjort, nya vänner har jag fått, gamla vänner har jag fått tillbaka och fantastiska saker har hänt.

Hedda har lärt sig läsa, jag har lärt mig sticka och mannen har blivit bättre på att snickra. Det var en av våra praktiska lärdomar var i familjen. På det mer filosofiska eller andliga planet har vi också gjort lärdomar. Pär vet att även han har begränsningar, jag vet att jag behöver betänketid innan jag fattar beslut men Hedda lärde oss idag (jag vet, det är ett nytt år, men det var så bra att jag måste skriva det) att Gud kan tala även till en fyraåring.

Pär nattade Hedda ikväll och innan hon skulle somna hade hon sagt att om man har ett snett hjärta lever man inte så länge. Om man har ett rakt hjärta lever man länge. Det var mitt hjärta som lärde mig det. Det var Gud som sa det till mitt hjärta.

Önskar för året som nu är att jag ska få ha ett rakt hjärta. Jag tror att jag inte bara kommer att leva längre, jag tror också att livet blir mer okomlicerat att leva. Och så känns det bättre!

God Jul!

2008-12-24T13:54:00.001-08:00

Geléord

2008-12-21T11:44:00.000-08:00

Ikväll blev det så äntligen ett litet läskalas. Den lilla bokstavsbitna bjöds på tårta med texten "Hedda kan läsa" efter läskunnighetssång och ljusutblåsning. Fast innan hon fick skåra tårtan var hon tvungen att läsa vad som stod. Och i linje med senaste veckans inställning till ord kastade hon sig över geléinskriptionen och fick sedan stolt äta av tårtan. Mums!

Av Helosan blir det kalas

2008-12-15T12:56:00.000-08:00

I lördags kväll när det var dags för kvällstoalett för fyraåringen överraskade hon oss alla storligen. Hon tog sig en kik på Helosantuben och började fundera över vilka bokstäver som var hennes. H, E och A konstaterades ingå i hennes namn. Men vilket ord utgjorde de andra bokstäverna på blå tuben? Hon började ljuda. H E L... lyckades hon få fram och höjde ögonbrynen förvånat när det blev ett ord. Hon fortsatte och snart hade hon läst hela ordet. Jublet utbröt och snart kastade hon sig över nästa ord. Tandborstningen var som bortblåst och pyjamasen totalt ointressant (sänggående är faktiskt en högt prioriterad sysselsättning så dags på dygnet annars, och här är jag faktiskt inte det minsta ironisk... på riktigt) när korta och långa ord lästes på löpande band.

Så nu ska det firas. Hedda vill att vi ställer till med ett "Hedda-kan-läsa-kalas" till helgen. Tårta vill hon ha, för som hon själv säger måste hon ju vara alldeles fantastisk.
- Visst är jag bäst i världen på att läsa?
Och visst är hon det. Hon klipper till och med de flesta gemenerna.

Mammas flicka...

Svårslaget

2008-12-02T02:37:00.001-08:00

Hela november gick utan att jag skrev ett enda inlägg. Det finns de som anser att november är en så pass trist månad att den inte borde finnas. Att man skulle hoppa direkt från allhelgonahelgen till första advent. Men så mycket man skulle missa då! Det där gråa trista till exempel, som faktiskt bidrar till att de ljusa stunderna på året blir ljusare än de annars skulle vara. Om inte gråa november fanns skulle resten av året tendera att bli en utslätad massa eftersom det tröga uppförslutet inte längre fanns. Jag tror på dynamik i tillvaron. Trots att det innefattar såväl gråt som tandagnisslan och orkeslöshet. Men glädjen, ljuset och energin blir så mycket påtagligare när den har något att jämföra sig med.

I november fyller jag också år. Det är en ganska bra tid att fylla år på eftersom man hittar något att fira mitt i det grå. Och vill man vara lite positiv så fanns det ju faktiskt ett par soldagar under 2008 års exemplar av november. OCH ett par vinterdagar. Vi snackar dynamik.

Dessutom har vi firat ett par härliga 60-åringar denna månad. Det innebar en del scrappande för att från mig och syster yster kunna överlämna en liten minnesbok från våra barndomsår. Kanske kan visas någon gång här på bloggen. Det hela ledde också till ett par stockholmsresor under månaden för planering av festligheter.

I november har det också hänt mycket på jobbet. Klasskonferenser, utvecklingssamtal, föräldrasamtal, personalfest och mycket mer.

Och så har vi förstås varit sociala också. I helgen hade vi fullt hus. Det var dags för adventsmys. Vi hade runt 35 glöggdrickande och lussebullsätande vänner i vårt lilla hus samtidigt. Ett gäng stannade kvar och pysslade. Vi gjorde julgranspynt och godisstrutar. Pysslet fortsatte eftermiddagen därpå med familjen N som dessbättre inte hade avskräckts från dagen innan utan gärna kom och bakade mer lussebullar med oss. Tryffelsmeten fick stå kvar i kylen eftersom tiden som bekant går fort när man har roligt.

Allt sammantaget har gjort att november inte varit bloggens månad. Inte för att november är så tråkig och grå och inte bjuder på något att skriva om. Tvärtom. För att november är så rolig och händelserik så att jag inte hinner med att ägna mig åt bloggande.

Nu är det december. Denna månad brukar vara lite roligare och mysigare än november. Men i år blir det svårslaget...

Sov jag?

2008-10-27T12:52:00.000-07:00

Jorå... det gick bra i onsdags för Hedda. Hon är outstanding. På morgonen längtade hon efter att få komma till sjukhuset och väl där var hon så kavat och gjorde det hon skulle även om det inte var så kul. Att tvingas att ta äcklig medicin till exempel. Det värsta var väl uppvaket men även det gick tämligen smidigt. Skönt... När vi kom ut stod hon frågande till varför hon inte hade sovit. Det var ju det hon skulle men hade helt missat att det hade inträffat...

Vad sa du?

2008-10-21T12:01:00.000-07:00

I morgon bitti ska jag och Hedda åka till sjukhuset. Hedda ska sövas och rensa öronen. Ja, det låter ju märkvärdigt, men hon har i höger öra en vaxpropp så hård att hon nästan inte hör på det örat. Vad sa du? Jag hör inte vad du säger! kommer mellan var och varannan mening. Dessutom kanske det blir nya rör i öronen också. Vi får väl se. Men Hedda är hur cool som helst. Åtminstone pratar hon som om det inte blir några problem.
- Vi får väl kolla med doktorn innan om jag ska få någon spruta.
- Mamma, jag lovar att inte vara hungrig eller törstig på morgonen.
- Det blir bra att ta alvedon på morgonen. Det fixar jag.
Inget verkar vara henne oöverstigligt. Men ett sådant humör hon varit på idag. Hon har skrikit och morrat och gormat i omgångar. Lite nervös är hon allt. Annars vet jag inte. Lite för tidigt i livet för PMS. Ganska likt annars. Lilla skruttan. Mest nervös verkar hon vara för maten. Att inte få äta och dricka på morgonen. Ja, äpplet faller ju inte så långt... Det tog en stund att bearbeta men kommentaren ovan kom när jag satt vid hennes sängkant.
- Men gumman, man kan inte lova att inte vara törstig. Du kanske är det i morgon, men du kommer att klara det.
Vi kom överens om att jag ska väcka henne i natt för vätskekontroll och dessutom fick hon en extra kvällsmacka innan sänggåendet. Mentalt är hon preppad. Hoppas det funkar med avsaknaden av intaget också...

Stolt mamma finnes.

Fertilitetsfunderingar

2008-10-20T13:04:00.000-07:00

Hedda sa igår att hon önskade sig ett syskon. Det är ingen nykläckt tanke. Den har funnits hos henne länge och återkommer alltsom oftast. Jag sa att jag höll med om att det vore trevligt och frågade om hon visste hur vi skulle bära oss åt för att få ett syskon. Hon tog på stora tänkarminen och hummade lite. Så sa hon:
- Vi behöver bebisfrön att stoppa in i din mage!
Jag blev alldeles paff. Det där med frön visste jag inte att hon visste.
- Jaa, sa jag. Det låter ju bra. Men var får man tag i sådana frön?
Tänkarminen och hummandet igen.
- Man kanske får gå och leta på marken. Någon kanske har tappat sina frön och då kan ju vi samla upp dom och putta in dom i din mage. Så växer det ut ett syskon!
Jag tyckte att det var påhittigt, men ifrågasatte arbetet. Det borde vara ganska tidsödande och fruktlöst (!) att leta frön. Så jag sa åt henne att gå och fråga pappa om han visste var fröna fanns. Glad i hågen travade hon i väg och lika glad var hon när hon kom tillbaka.
- I snoppen finns dom!
- Bra, sa jag. Då vet vi! Men hur ska vi få ut dom ur snoppen då?
Ingen tänkarmin denna gång. Blixtsnabbt kom det:
- Vi skär av den och plockar ur fröna, stoppar in dom i din mage och sätter tillbaka änden!

Aj...

En freudiansk...

2008-10-17T12:28:00.000-07:00

-Ska vi titta på popcornmiljonären ikväll? sa Hedda medan pappa laddade för att poppa. Och när han sedan kom med stora popcornskålen fylld till brädden stod hon för säkert hälften av åtgången. En sann popcornmiljonär.

Lite emlig

2008-10-16T11:37:00.000-07:00

Hemma för vård av mig själv. Har varit lite smårisig ett tag. Förkyld och hängig. När sömntimmarna blev få i natt var valet enkelt. Det blev en dag hemma. Trodde att det kunde räcka. Men eftermiddagen blev värre än förmiddagen. Sprängande huvudvärk och surr i kroppen. Så det blir en hemmadag imorgon också. Men jag ska inte klaga. Föräldrarna for hem i all hast idag efter att pappa delat säng med en uppstöterska. Stackars mamma... Och så var de på väg till Stockholm och resten av barnbarnen. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Men så roligt att de kom. Hedda stannade kvar hos mormor och morfar efter helgens besök. Så stolt hon var över att ensam ha bott hos dem ett par dagar, utan mamma och pappa. Stora tjejen. När jag pratade med henne i telefon darrade hon nästan på rösten när hon sa att hon ville vara med mig. Vi pratade lite om att man fick längta efter varandra och att det är bra att göra det. Och vad cool hon är. Jag är så stolt över henne. Hon kom på själv att hon ville stanna kvar ensam hos mormor och morfar och hon genomförde det med bravur från början till slut! Åh, vad jag älskar henne! Och hennes pappa...

Fyra år

2008-10-13T11:39:00.001-07:00

Som hon hade längtat. I runda svängar sedan hon fyllde tre. Så var äntligen dagen här. För tio dagar sedan fyllde hon fyra. Vi väckte henne tidigt på morgonen med sång. Och leendet då hon satte sig yrvaken upp i sängen var obeskrivligt. En sådan lycka. Hon hade frågat en vecka innan vad som fanns i paketet. I singular. Hon trodde att hon skulle få ett paket. Glädjen visste inga gränser när hon insåg att det blev mer än ett. Och när frukostmackan med hallonfyran fick intas i rummet. Och när hon öppnade en av presenterna och fick se ett munspel. Ett sånt som Abbe och Paradis-Oskar har.

På dagis kröntes Hedda med rosa prinsesskrona. Där bjöd hon också på kladdkakemuffins vi hade bakat dagen innan. Men på eftermiddagen berättade fröknarna att de inte hade fått smaka. Lilla fröken hade varit ytterst bestämd i det att endast barn och föräldrar (en mamma var på besök) skulle bjudas. När jag sedan i bilen lite fint försökte luska ut hur hon hade tänkt insåg hon att det var lite knasigt att inte bjuda hennes älskade fröknar. Så hon bestämde att de skulle få resterna av födelsedagstårtan...

Höst

2008-10-13T11:09:00.000-07:00

Det har hänt en del sedan sist. Det har varit härliga höstdagar och ruskiga regndagar. Det har firats och det har varit förkylt. Ikväll är vi utan barn. Hedda är hos mormor och morfar fyrtio mil söderut och vi har en skön hemmakväll. Biobesök stod högt på önskelistan men när alternativet var att komma hem vid midnatt var det inte längre ett alternativ. Småruggiga, förkylda och trötta var lugn hemmakväll med asiatisk hämtmat helt rätt. Vi njuter. Och så hinns äntligen lite bloggande med...

En dag för ett par veckor sedan gick vi ut på åkern och tog några härliga höstbilder.

Leende tös.

Favoriter.

Glädje!

Vackra nypon som plockades och blev till vacker inredning.

På Tant Grön hittade jag ett vackert fat som fylldes med hösten.

Känd från TV

2008-09-27T12:05:00.000-07:00

För ett par veckor sedan satt Hedda och tittade på Bolibompa en morgon innan det var dags att åka till dagis. Ylva (?) i rutan ville att barnen skulle rita sin frukost och skicka in till studion. Hedda nappade och ett par dagar senare lades det stora vita kuvertet innehållande den ritade önskefrukosten macka med hallonsylt och O´boy, på lådan. Hon tittar ju inte varje morgon precis och vi var säkra på att vi hade missat uppvisandet av teckningen, om den överhuvudtaget hade varit med i rutan.

Tills...

... häromdagen då Hedda vaknade riktigt riktigt tidigt. Samtidigt som mamma faktiskt. Då var det bara att slå på TV:n medan mamma gjorde sig i ordning. Så när det var dags att stänga av satt Sara där i studion och hade byggt upp ett litet frukostcafé. Där såldes mackor och frukt och varma och kalla drycker och jag vet inte allt... Sara tittade in i kameran och frågade:
- Vad får det lov att vara? Jaså, ett glas O´boy...
Hon vände sig om och från hyllan plockade hon ner Heddas urklippta glas och sa:
- Varsågod! Det är Hedda som har rört ihop det!

Åh, vad Hedda var nöjd när hon hade förstått vad som hänt! Första försöket och (delar av) hennes teckning visades upp i Bolibompastudion! Lycka...

Gott mos... och surt

2008-09-19T12:01:00.000-07:00

Hedda har övat och övat hela veckan och nu äntligen lyckas hon forma munnen och få till blåset samtidigt, så att det blir en ton. Hon strålar och är obeskrivligt stolt. Äntligen kan hon vissla. Och när jag nu i skrivande stund tänker efter är jag också tämligen stolt. Hon föddes med gomspalt och förutspåddes få problem med talet, med suget och blåset, för att bara nämna några svårigheter. Talet är det då rakt inget fel på. Och sugrör kan hon hantera på tillfredställande sätt, dvs. få vätskan att hamna där den ska och vad gäller blåset kan hon nu strax innan den fjärde födelsedagen vissla.

Och så kan hon göra äppelmos. Gott mos.

På tal om mos... Häromdagen gjorde jag i ordning matsäck till mig och Hedda och så åkte vi ut i svampskogen och halvfyllde korgen igen. När vi bredde ut filten i gräset och plockade fram mackorna fick Hedda saft i glaset och jag te. Jag hade fyllt varmvatten på termosen och stoppat i en tepåse med smak av ingefära och citron. Men aldrig trodde jag väl att det skulle bli så fruktansvärt surt! Det var inte drickbart. Hedda fick dela med sig av saften.

Så kom vi hem och jag skulle laga potatismos. Jag värmde vatten i vattenkokaren och sparade en gnutta tid såväl som energi. Någon av de nyss upptagna potatisarna var mindre fräsch, men att de skulle vara sura...? För när jag sedan smakade på moset var det om inte surt så väldigt syrligt. Det hela fick sin förklaring när mannen senare kom hem och undrade om jag hade använt vattenkokaren. Jo, det hade jag ju.
- Men den var ju full med citronsyra! Jag kalkade av den igår...

Motorväg in i fördärvet

2008-09-13T13:03:00.000-07:00

Vilken underbar dag! Äntligen uppehåll så att tvätten kunde hängas ut och vardagsrummet kunde upphöra att vara tvättstuga - åtminstone för en dag. På med stövlarna efter det och så travade familjen ut i svampskogen. Vi begav oss till vårt nyfunna trattkantarellställe där vi för två veckor sedan hittade si så där en liter små nyvakna av nyss nämnda art. De hade då, i början av september, just stuckit de små hattarna över den tjocka mossbädden och under det gröna täcket fann man den tillhörande oproportionerligt stora foten. Idag hade de vuxit till sig. Men vi kunde ändå konstatera att det i det där skogspartiet inte fanns något speciellt "ställe", utan de stack upp ut mossan lite här och var, på måfå. Tills plötsligen... vi kom fram till ett omkullfallet träd i en uppförsbacke. Där hade hela familjer av trattkantareller samlats till släktträff och det gick inte sluta plocka. Där... och där... och där också. De fanns överallt. Nu har vi äntligen ett svampställe! Till slut var det hungern som fick oss att lämna denna fantastiska skog. Jag tog Hedda i handen och blundade och gick.
"Där är fler, mamma!"
"Jag vet, men vi är hungriga."
Pär hojtade att han snart skulle komma. Helst ville vi vara kvar, men vi vet ju hur griniga vi blir utan mat... åtmistone vi som lämnade först...

Det är inte bara svampen som minner om att det återigen är höst. Det ivriga prasslandet i skrubben under trappen, de små svarta högarna och de igenslagna fällorna ger en fingervisning om att mössen börjar småfrysa lite. I fjol var det värst i november. Men redan nu har en handfull fått sätta livet till. Och det är ju inte så konstigt att de hittar in. Huset håller på att renoveras utvändigt och utan knutbrädor och panel överallt är det motorväg rakt in i värmen och härligheten... och förhoppningsvis för de flesta (ur vår synvinkel), in i döden. Barmhärtigheten sträcker sig inte så långt. Lida, det ska de inte behöva göra, men leva, det får de göra någon annanstans än i vårt hus...

Dagen avslutades med goda vänner, tillika nyblivna grannar, som bjöds på trattkantarellsoppa och hembakta frallor, äppelpaj och vaniljsås. Gott och trevligt. Vi är så glada att de numera bor så nära oss. Av svampen rensade jag fem liter. Det ser ut att vara lika mycket till. Bättre än så här blir det inte. Det skulle i så fall vara om denna underbara höstdag avnjöts på ett mysigt fik i Lund med en varm choklad med vispad grädde på eller hand i hand på en strand (det var inte meningen att rimma så dant...) med tjocktröja i blåsten. Men nej... bäst var det här idag.

Cybervinnare

2008-09-11T10:45:00.000-07:00

För några dagar sedan fick jag en liten kommentar på min blogg. Den var från Sebbes fruga som på sin blogg hade gett mig en utmärkelse för att hon gillar min blogg. Det finns några jag också gillar så jag skickar utmärkelsen vidare. Så här funkar det:

1. Den som fått utmärkelsen kopierar bilden och lägger den på sin blogg
2. Länka till personen som gav dig utmärkelsen
3. Ge utmärkelsen vidare till sju bloggar
4. Länka till dom bloggar du gett utmärkelsen
5. Lämna ett meddelande på bloggarna som du gett utmärkelsen till

Jag undviker att numrera dem eftersom jag skulle vilja lägga upp dem alla bredvid varandra. De är bäst på var sitt sätt. Och vinnarna är...

Elisas blogg som är en stor inspirationskälla när det handlar om scrappande. Dessutom är skribenten rubrikernas kvinna...

Goda vännen Annas fina blogg Ljuva ro som nyligen återuppstått. Vacker inredning - ytterligare en källa till inspiration.

Hannas blogg om utveckling, hormoner, smakportioner och annat som hör småbarnsförälderns vardag till.

Stort och smått ger välskrivna glimtar från vardagen. Att bloggaren dessutom är en god vän...

Min favoritfotograf visar sina alster på 2008. Du är bäst!

Självklart finns Sebbes fruga med bland mina favoriter. En härlig blandning av allt!

Slutligen en vinnare som inte längre bloggar. Däremot har familjen en fantastisk webbsida värd en utmärkelse. Jag menar förstås:

wesstrom.se. Snygg, trevlig, rolig, välskriven.

Kul att få en uppmuntran. Ännu roligare att skicka den vidare.

Jag blir glad när...

2008-09-10T13:15:00.000-07:00

... mina elever skämtar och prövar isen. Vad är ok att säga och göra? Hur ska hon reagera?

... min kollega sprudlar av livslust och glädje och är glad över att vara med i det arbetslag jag leder!

... jag får uppmuntra en annan kollega med chokladpraliner och hon blir glad!

... jag får uppmuntra en till för att hon säger bra saker. Hon blev också glad!

...ytterligare en kollega uppmuntrar mig och talar om att han tror på mig. Och han som säger det är mannen med erfarenhet...

... jag tänker på mina goda vänner som jag kan prata med om det som berör i livet. Tack A & C för att ni finns!

... jag ser en av mina gamla elever på Idol. Klart hon gick vidare! Grattis C!

... jag känner huvudkudden bakom nacken. Jag har en säng att sova i! God natt!

Tack för moten...

2008-09-08T12:40:00.000-07:00

Hedda älskar ord. Hon rimmar och hittar på nya och vrider och vänder på dem. Hon delar och sätter ihop dem igen. Ibland som det brukar låta, ibland som vi aldrig hört dem förut. Jag älskar att lyssna på henne och hennes fantasirikedom. Hon är så påhittig och underfundig och dessvärre kommer jag bara ihåg en liten bråkdel av alla härliga ord och bokstavskombinationer.

Ikväll pratade Pär i telefon med Karin precis när vi skulle äta. Så jag och Hedda började utan honom. Förmodligen skulle inte Karin få gå ostraffad för att ha lagt vantarna på pappa en stund, för när Hedda gick från bordet sa hon med hela ansiktet fullt av leende:
- Tack för moten, sa piloten. Nu får Karin diska foten!

Och så skrattade vi så det bubblade över!

Bra dag på jobbet...

2008-09-04T12:06:00.000-07:00

Glädje! Så många fina ungdomar jag får träffa varje dag. Idag fick jag tillfälle att stå på en stor sten (ja, sten... inte scen) och titta ner över sisådär en 80 tonåringar. Jag fick tala om för dem att de var fina... och det är de verkligen! Tänk så mycket goda egenskaper och vilken fantastisk kapacitet som samlas på ett och samma ställe! Vilken energi att ta vara på! Om de bara visste! Och vilken förmån att få gå till jobbet och uppmuntra unga människor. Det är inte varje dag orken räcker så långt. Men idag var det en sådan dag. En dag då det gavs tillfällen till småprat och trevligheter. Och till uppmuntran och glädje. Vilket fantastiskt jobb jag har!

Medan segern firades

2008-09-03T12:36:00.000-07:00

Dricker varmt honungsvatten. Honung smaksatt med pepparmynta och choklad. Helt i min smak. Lent och gott. Hoppas på att förkylningen ger sig.

Vi hade ett författarbesök på jobbet förra veckan. Jens Orback berättade för våra elever om sin bok "Medan segern firades". Han var så inspirerande att boken står näst på tur på min oskrivna läsarlista. Han har skrivit om sin mammas fruktansvärda upplevelser efter andra världskriget då ryska soldater såg henne och många av hennes tyska landssystrar som lovligt byte. Om skuld och skam. Om behovet av att få veta sanningen, även om den är mörk och plågsam. Och är det något som storligen imponerar på mig är det att han lyckats få sin mamma att berätta sin livshistoria för sin son som sedan fått nedteckna den. Vilka samtal de måste ha haft. Vilken smärta. Vilken närhet. Vilket djup.

Snuva och ensamhet

2008-09-02T12:05:00.000-07:00

Snörvel. Tung i huvudet. Svårt att jobba och skriva. Lättare att bjuda på kaffe och smörgås. Och att plocka äpplen. Svårare att orka göra mos av dem. De ligger bra i pappkassarna.

Hade en fantastisk lördag. Åkte in till stan på eftermiddagen. Uträttade ett par snabba innan butikerna stängde. Satte mig på Bara Vara med en kopp kaffe och en god bok. Skönt att kura ihop med knäna uppdragna till hakan. Lite kyligt framåt stängningsdags. Gick och hämtade en tröja i bilen. Tog bena upp till bion. Såg Mamma Mia. Ensam. Skönt. Vacker kväll på stan när jag kom ut. Skräniga kajor vid Nicolaikyrkan. Ljudet mer avlägset ju längre jag gick. Mera skrän vid Våghustorget. Fast mest lördagsglädje tror jag. Ungdomar som skulle dansa i tunnel.

Härlig helhetsupplevelse. Filmen var jag inte lika imponerad över som många andra. Musiken är bra. Men i övrigt behåller jag min analys för mig själv. Men så nöjd över några timmars ensamhet. När den är självvald är den eftersträvansvärd.

Det är skönt att följa med

2008-09-01T12:45:00.001-07:00

Årets första höstdag. Jag älskar sommaren, men visst är det härligt med denna höga luft, kyliga morgnar och varma eftermiddagar. Ja, när den begynnande hösten beter sig just så och inte så där skvalig som den ju också kan vara. Detta till trots är det inte utan att man kan blicka tillbaka på sommaren och sakna värmen och glädjen och dofterna. Fast det beror förstås på hur man väljer att se på det. Man kan se bakåt med vemod och saknad, eller med tacksamhet för de dagar vi fick. Och med längtan och tillförsikt om nya dagar. Vare sig bättre eller sämre utan nya, orörda. Aldrig tidigare levda dagar.

Någon gång i juli tror jag att jag utlovade ytterligare lite sommarbilder. Bloggen har sedan dess varit tämligen vilande, men idag, denna den första höstdagen (almanacksmässigt sett alltså) får jag lust att kika igenom sommarens alla bilder. Ett litet axplock kommer här:

Sensommar. Hedda i havren. Jag skrev ju axplock - då får jag väl lägga in ett sådant också...

Kusinerna på pappas sida - Max, Hedda och Elin.

Bröllopsdag i juli. Firades på Österlen.

Hedda vid Haväng med Stens Huvud i bakgrunden.

Här dansar hon på pappas axlar till Amy Diamond på Parken Zoo i Eskilstuna.

Fotbad om kvällen. Hedda och Maja i Torstensvik på Västkusten.

Vilken underbar sommar. Och nu är det höst. Svampskog, rönnbär, äppelpaj. Goda böcker, kardemummakaffe, filt om benen. Kur i soffan, sprak i spisen, tända ljus. Allt har sin tid. Det är skönt att följa med.

Aftonbön

2008-08-31T13:26:00.001-07:00

Hedda brukar inte be aftonbön. Däremot brukar hon tala om för den nattande föräldern vad hon anser bör nämnas i kvällens bön. Det kan handla om allt från att be för lampan och kusinerna (de är nästan alltid med) till att be för Tummelisa så att hon inte dör... Ikväll bad vi (läs jag, fast på hennes begäran) att hon skulle slippa sin hosta och för kusinen Max och så för Pippi på Astrid Lindgrens värld. När jag var klar gjorde hon för första gången med ljudlig stämma ett alldeles eget tillägg: "Tack Gud för att Du leder oss på alla sidor. Och tack Gud för att Du håller oss i Dina... andledningar. Och bär oss på Dina vingar och flyg med oss till ett annat land som är torrt och varmt och där det alltid är ljust och där inget mörker på kvällen är. Amen."

Var får hon allt ifrån? Själv hade jag ju inte tänkt att jag skulle sluta på det där torra och varma stället. Hade ju hoppats på motsatsen...

Hög tröskel

2008-08-17T12:58:00.000-07:00

Tänk vad trögt det kan vara att komma igång igen... Efter en lång och härlig sommar med inte alltför många inlägg och där bloggandet absolut inte varit i fokus har tröskeln in i bloggen känts hög och dörren varit trög... Låset tycks ha kärvat och ingen kraft att knuffa upp dörren har funnits...

Men det känns sunt. På sommaren ägnar jag hellre tid åt att njuta av ledigheten än att sitta med näsan framför datorn. När ljuva sommarkvällarna blir till ruggiga höstkvällar kan väl datorn få börja surra igen. Och ikväll öser det ner...

Jag hade en tanke efter senaste inlägget att snart lägga ut lite fler bilder från semestern och berätta om vår sommar. Men jag valde att fortsätta ha sommar och strunta i bloggen. Har inte haft lust helt enkelt. Men nu är jag tillbaka i rutinerna igen. Jobbat har jag gjort i en vecka och det känns skönt att vara inne i rullarna igen. Kanske det kan återspeglas även i bloggandet. Vi får väl se...

Ingen sommar utan Sandviken

2008-07-07T14:00:00.001-07:00

Tänk dig en två kilometer lång sandstrand med vit sand. Det är långgrunt och inte alltför sällan kan man om sena eftermiddagar dyka i vågorna. Stranden vetter åt söder. Solen står således åt rätt håll. När man solar framsidan ligger man mot havet. (Viktigt.) Nu är du förmodligen långt söderut i tanken. I ett annat land. Kanske inte ens i Europa. Jag är i Blekinge och stranden heter Sandviken. Ingen sommar utan Sandviken. Förra året blev det ett besök på denna underbara plats. Det var en mulen och folktom dag och under tjugo korta minuter åkte kläderna av för en snabbsolning innan molnridån drogs för igen. Men i år har det blivit av. Ett par dopp i havet och blekingsk solbränna blev det. Vi njöt i fulla drag. Efter ett par tre timmar hade dock Hedda tröttnat:
- Nu är jag trött på det här gamla badstället, sa hon.
Vi höll inte med, men hon fick ändå som hon ville för snart drog tunga regnmoln från norr förbi. Slutsolat för denna gång. Men med detta i bagaget klarar jag av både regn och rusk i november och slask i februari.

Badbrudar.

Kakbagare.

Vi plockade smultron och blåbär. Hedda ville göra tårta. Medan mamma och pappa åkte till byn för att köpa skor och shorts fixade Hedda och mormor en överraskning. Den var somrig så det hette duga.

Nöjd konditor med sitt bakverk - Pavlova med smultron, blåbär och mörk choklad.

Kusinträff

2008-07-07T13:49:00.001-07:00

I dagarna fick vi äntligen träffa Heddas nya lilla kusin, Elin, som nu är en månad. Så fin hon är. Hedda fick hålla Elin och gosa lite med henne. Lyckan var total.

Kusinerna.

Men när mamma Malin skulle hålla Elin och gosa med och vagga på och prata med och sniffa på... Då blev Hedda avig. Hon blev plötsligt alldeles liten och ville genast komma upp i mammas famn. Ingen annan famn dög. Så jag lämnade Elin till pappa Johan och tog upp min bebis i famnen och så höll jag henne på samma sätt som Johan höll sin Elin.

Två små bebisar.

Saga blir sanning, dag II

2008-07-07T13:14:00.000-07:00

Som Hedda hade längtat efter Ronja. Nästan lika mycket som efter Pippi. När vi kom till Mattisborgen fick vi vara med om när Ronja kom till världen och se hur det gick till när hon träffade Birk första gången. Det var riktigt spännande, även om Hedda redan kunde storyn utan och innan. Vildvittror flög över oss. Åtminstone hörde vi dem och Hedda satt på helspänn.

Skalle-Pär berättar så att man blir trollbunden.

Efteråt fick Hedda prata med Mattis, Skalle-Pär, Lovis och Ronja. Skalle-Pär visste märkligt nog vad Hedda hette och det satte myror i huvudet på henne en stund. Ända tills hon kom på att det ju inte var konstigt eftersom de hade träffats förut. När jag undrade var svarade hon att han så klart hade sett henne när hon hade tittat på Ronja-filmen. På datorn. Svårare än så var det inte. Såg hon honom såg han henne.

Hedda i knät på Ronja. Lite blyg blir man.

I Junibacken fick Hedda en ny kompis. Hon började prata lite med Abbe på egen hand. Efter en stund följde hon efter honom och de satte sig vid ån. Hedda berättade senare att de pratat om fiskar och sånt... Han blev genast en idol. Hon satt som han, på huk. Och när han rättade till kepsen gjorde hon likadant.

Abbe och Hedda.

I Körsbärsdalen gick vi hem till Jonatan och Skorpan. Men de var inte hemma. De var i Törnrosdalen. Men Sofia satt utanför deras hus och åt äpple. Så Hedda började prata med henne istället. Hon tog fram sin nya gröna skrivbok med Madicken och Lisabet på pärmen och visade hur fint hon kunde skriva. Sofia var mäkta imponerad. Och jag med!

Hedda och Sofia.

Innan vi lämnade sommarens stora äventyr fick Hedda vara världens starkaste flicka en stund.

Hedda är Pippi.

Saga blir sanning, dag I

2008-07-06T13:50:00.000-07:00

Härom dagen åkte vi till Heddas önskade semestermål - Astrid Lindgrens värld. Du som läser bloggen vet ju redan det eftersom jag nämnde det i ett tidigare inlägg. Här kommer sisådär hälften av bilderna från resan.

Fikapaus utanför Linköping.

Mys, gos och kaka innan det var dags att sätta sig i bilen igen.

Hedda fick under de två dagarna vi var där träffa många av sina sagoboksfavoriter och hamnade i välkända miljöer. Allra först fick vi syn på Lottas Bråkmakargata.

Hedda och Pär framför Lottas hus.

Det första Hedda tittade efter var luckan i staketet in till Tant Bergs hus. Där var den! På riktigt!

Hedda var ivrig att komma in till Tant Berg.

Så hittade vi till Katthult. Hedda satt som fastklistrad i mitt knä när Emil, Anton, Alfred och Lina kom hem från auktionen i Backhorva och visade vad de köpt med sig hem.

Det var på riktigt...

Vansinnesaffärer! röt Anton. Men Alma var nöjd. Hennes brödspade hade gått mitt itu medan de andra var på auktion.

När skådespelet var över bjöds vi in i Katthult. Hedda var lite blyg till en början men fick sig i alla fall en pratstund med Lina som nyss blivit av med sin tandvärk.

I samspråk med Lina.

Hedda var en jätte i Den lilla staden - ett gammalt Vimmerby i miniatyr.

Här på väg till Hanna Dahls modeaffär.

Så var det då äntligen dags för ett besök i Villa Villerkulla. Det blev det mest hysteriska och intensiva besöket, alla kategorier. Inlevelsemässigt, känslomässigt, idoldyrkansmässigt... You name it...

På pappas axlar ser man bra ner till Pippi, Dunder-Karlsson och Blom.

Pippi sa till alla barn efter teatern att de skulle gå och fixa en tjuvfälla tillsammans med Kapten Efraim Långstrump. Hedda trängde sig fram till Pippi och försökte få kontakt. Snart höll hon henne i handen och hade man kommit så nära i detta inferno av unga fans släppte man inte gärna taget. Var det någon jag storligen imponerades av denna dag var det just Pippi. Barnen var som blodiglar på henne. De hojtade och skrek på henne, påkallade ivrigt hennes uppmärksamhet. Alltid var det några små kottar hela tiden som var på henne. Och detta i tjugosjugradig värme. Och så trevlig hon var mot de små beundrarna. I sann Pippi-anda skulle hon gladeligen kunna ha sagt till dem att Nej, nu har jag inte tid med er längre för nu ska jag gå och leta saker. Men inte. Hon hade all tid, all ork, ögon bara för barnen. Men det klart, är man världens starkaste flicka så är man...

Hedda och Pippi.

Lite blyg i famnen på favoriten.

Var man en jätte i Den lilla staden var man minsann en pyssling i Bertils rum. Men bara om man sa killevippen innan man gick in, precis som i boken om Nils Kalsson Pyssling.

Pysslingen Hedda.

Pysslingar på sängkant.

Pysslingar på uteplatsen.

Vilken upplevelse! Och det var bara dag ett. Dagen därpå blev det också ett äventyr som hette duga. Men det återkommer jag till.

Hedda och Pippi

2008-07-03T12:37:00.000-07:00

Astrid Lindgrens värld - vilken fantastisk upplevelse, inte bara för en treochetthalvtåring... Men nyss nämnda blev så till sig av allt som hände runt omkring henne att hon glömde tid och rum och fysiska behov.

- Jag måste kissa ...och bajsa...
- Ok, då går vi.
Samtidigt kommer Paradis-Oskar med dragspel och med Rasmus i hälarna. Hedda glömmer allt och följer efter.
- Men behövde du inte gå på toa?
- Äsch... Jag klarar mig en stund till. (Hon klarade sig flera timmar och en måltid.)

Bäst av allt var nog Pippi.
- Jag och Pippi ska gå och leka! sa hon efter att Pippi frågat alla barnen om de ville gå med henne och leka vid sockerdricksträdet. Det var bara hon och Pippi. Inga andra barn registrerades av hennes medvetande. Där och då var det bara hon och Pippi.

Bilder från äventyret återkommer vi till.

Bara för mig

2008-07-01T13:45:00.000-07:00

Tänk att ibland står det alldeles still. Är skrivsugen men vill inte riktigt skriva om något alls. Jag tror att jag behåller mina tankar för mig själv ikväll. Så fick jag då ändå formulera mig... God natt!

Nattgäst och semesterkänsla

2008-06-29T14:10:00.000-07:00

Vi hade en sovande gäst här i natt. Heddas kompis H stannade kvar här när hennes familj åkte hem efter att vi haft en skön och avkopplande kväll tillsammans. När man är fyra och drygt tre och ett halvt är man inte så stora. H klarade äventyret något bättre än Hedda. Det var värre att heta Hedda och dela med sig av sin mamma när man var toktrött än att heta H och längta efter sin... Men vad gör allt det där när man vaknar klockan sex på morgonen och kan sätta igång och leka (nästan) på en gång? Vilka härliga tjejer!

Det blev verkligen en helhelg med familjen W. Kvällsmat och tårta, frukost, fika, lunch, mera fika, grillad kvällsmat och paj - allt detta med hela eller delar av familjen. Och så sol och bad och bus! Så roligt! Men nu är det snart semester även för de sista arbetande i familjerna och vi lär inte ses på ett tag. Då är det bra att ha laddat upp socialt för ett tag framöver. Tack vänner!

Och så blev det milen ikväll efter ett långt löparuppehåll. Några få minuter snabbare än sist, men dock snabbare...

Meterologi möter tanke

2008-06-26T14:17:00.000-07:00

Häromdagen var jag med om en meterologisk upplevelse utöver det vanliga. Vi var på väg hem, jag och Hedda, efter en nästintill heldag i stan. Av olika anledningar hamnade vi visst lite överallt den där dagen och på sen eftermiddag fann vi oss sittande vid ett middagsbord i väntätt bostadsområde hos just goda vänner. Vi blev kvar där till ganska sent och när vi skulle köra västerut var det mot solnedgången i sann Lucky Luke-anda. Himlen var riktigt mörk på sina ställen och tunga regnmoln tornade upp sig framför oss. Samtidigt var himlen klarblå bara ett litet ögonkast västerut och solen som stod lågt sken så kraftigt att jag önskade att jag haft solglasögonen tillgängliga.

Vi satt där i bilen och sjöng för fulla halsar tillsammans med bilstereon när det plötsligt började droppa på bilrutan. Och det är inget konstigt. Otaliga är de tillfällen då det ju småregnat samtidigt som solen kikat fram mellan molnen. Men det som nu hände har jag aldrig varit med om. Himlen öppnade sig i sydväst och regnet fullkomligen vräkte ner. Torkarbladen jobbade i högsta tempo och jag fick hejda framfarten väsentligt på grund av allt vatten som samlades på vägen och inte hann rinna undan. Detta samtidigt som jag fortfarande saknade solbrillorna. I väster var himlen blå och solen sken med full kraft. Det var så underbart att jag rös.

Jag började tänka på livet. Ofta sägs det i svåra stunder att "efter regn kommer solsken" som ett försök till tröst och uppmuntran. Men det som nu hände var att blå himmel och regntunga moln samsades om utrymmet på ett förunderligt sätt. Och när jag tittar i backspegeln på mitt eget liv ser jag att det faktiskt inträffat ibland, för att inte säga ofta. När det känns så där tungt och grått och blött så att jag får sänka hastigheten ordentligt och försöka hålla undan så gott det går för att överhuvudtaget se någonting alls framför mig, är det sällan som allt är tungt. Om jag ser mig omkring aldrig så lite upptäcker jag det som är gott, det positiva, ljusglimtarna i tillvaron. Och inte bara ljusglimtarna utan att det går att bada i sol om jag så vill. Men jag måste lära mig att välja fokus. Inte dra på solglsögonen och väja för ljuset utan låta det träffa mig, och njuta av det. Men att samtidigt inte vika undan för det som är jobbigt utan låta det få ta den tid och det utrymme som behövs. Så småningom har molnen dragit förbi.

Jag svängde av från E18 och då såg jag den, regnbågen. I så starka färger har jag sällan skådat denna löftesrika symbol. Den sträckte sig i en ofantligt vid båge där endast toppens rundning var osynlig bakom de närmast svarta molnen. Jag tänkte på bibelns Noa som var den förste att se en regnbåge som ett löfte om att ingen flod av samma dignitet återigen skulle drabba mänskligheten. På samma sätt lovar den mig att även om regnet vräker ner i livet är solen inte långt borta. Den kanske till och med är synlig för mig.

Idol: Zlatan

2008-06-19T00:04:00.000-07:00

Så var då EM slut för Sveriges del. Det hjälpte inte att Hedda stod och sjöng för full hals framför TV:n. Innan hon hade fått ordning på alla stavelser lät det så här: Ingen lirar fotboll som han. Zlatan, Zlatan. I love You, Ich liebe Bitch. Zlatan Ibabibobitch. Det var kanske det som gjorde att de inte nådde ända fram...

En sommarlovsdag

2008-06-18T23:16:00.001-07:00

Idag på morgonen bakade vi stora chokladmuffins, jag och Hedda. Sedan åkte vi till pappas jobb i Granhammar och bjöd på fika. En liten bit av sin kaka kan man väl stoppa i sig om man är en treochetthalvtåring men sedan vill man ut och träffa Karin och alla djuren. Först en påhälsning hos Ragnar och Dacke. För nära vågar man dock inte gå...

Ragnar nosar på Hedda.

Så här nära får han inte komma...

Dacke och Ragnar.

Sedan gick vi ner till Mejeriet för att hälsa på Karin. Hon stod mitt i ystningen så vi gick in i ladugården så länge. Där stod ett gäng kalvar som Hedda gärna pratade med en stund.

Klappa vill man men för nära vågar man inte gå...

Där fanns en kompis till.

Efter att äntligen ha träffat Karin, sjungt en stump för henne och kalvarna och blivit riven av katten som inte ville vara kompis längre for vi hem igen. En eftermiddag med blomplantering och lite trädgårdsfix blev det. Vi plockade ett gäng rabarber till för drickan börjar ta slut.

Vackra rabarber på vacker lönnskärbräda gjord av mina elever. De gjorde en i ek till mig också.

Sommarfoton

2008-06-17T11:53:00.001-07:00

Vi hade gjort rabarberdricka, jag och Hedda. En stor slatt att smaka fick hon.

Läskande och gott!

Hedda hade längtat ända sedan jul på att sommaren skulle komma. Nu var den äntligen här. På riktigt. Både vädermässigt och enligt almanackan. Poolen blåste in i ett taggtrådsstängsel förra sommaren, men en liten balja dög lika bra den. Huvudsaken är att man får plaska.

1:a juni 2008

Hedda vet hur man njuter. Med bara skrapade ben iklädd sommarklänning och kofta avnjuter hon glass i gungan. Kan det bli mer sommar?

Livsnjutare.

Så nära...

Scrappat

2008-06-17T11:45:00.000-07:00

Jag ligger lågt med scrappandet just nu. Det finns så mycket annat som kommer före. Men att lite nu och då scrappa kort till diverse personer att uppmärksamma på ett eller annat vis, det hinns med. Och så fick jag nöjet att scrappa en studentskylt för ett par veckor sedan. I all enkehet, men ändå. Så här (eller nästan så här... fotokvaliteten är inte den bästa...) blev resultatet:

Fotot i sig var så underbart att jag inte ville göra för mycket runtikring.

Och häromdagen scrappade jag och Hedda tillsammans för första gången. Hon är alldeles outstanding på att texta! Henne kommer jag att använda mig mer av i framtiden på mina layouter...

Till en alldeles ny människa.

Vägskäl och himmelsbitar

2008-06-16T12:33:00.000-07:00

Det är länge sedan jag satte mig med datorn i knät och skrev det senaste inlägget. Det har hänt mycket sedan dess. Förutom det där som så många andra har gjort, såsom att ha njutit av vackert väder, solat och badat, ätit årets första jordgubbar, har jag haft nöjet att sparka ut studenter från jobbet. Vilken underbar dag det var! Många dagar på arbetet är roliga, utmanande och utvecklande men är det någon dag jag älskar att gå till jobbet är det just på studenten. Så mycket glädje (lite vemod också - somliga elever kommer jag att sakna!) och framtid! Jag hade förmånen att få scrappa en skylt till goda vännen H:s dotter som denna dag var klädd i vitt och som så många andra nådde ett vägskäl i livet.

Sedan senaste inlägget har också två nya människor sett dagens ljus. På självaste nationaldagen kom Heddas lilla kusin som nu fått namnet Elin. En söt liten flicka med massor av svart hår, långa tår (har jag hört) och stora händer (tycktes vi se på webbisfotot). Pär, den nyblivne morbrodern, var stolt som en tupp och Hedda kallar henne sin lillasyster. Jag är så glad att det gick bra och längtar efter att få träffa den lilla!

Tre dagar senare kom Ella till världen. Henne fick vi träffa i lördags. Så liten och näpen och så slät och fin. Det är stort att få träffa så nya människor. Även om lilla Ella mest sov sig igenom vårt första möte var det ändå ett möte som berörde. Endast några dagar gammal har hon så mycket att lära mig. Att vara tacksam för livet självt. Att se människan, innan hon hunnit påverkas av världen. När hon fortfarande är en liten himmelsbit. Det är stort.

Idag var det ett annat möte som berörde mig på djupet. Det var dags att ta farväl av en person som i likhet med studenterna nått en milstolpe i sitt liv. Med denne har jag haft många goda samtal. Med somliga människor kan man inte prata utan att komma in på samtal av värde. Även detta möte fylldes av djupa tankeutbyten, omtanke och saknad över att allt har sin tid. Men också tacksamhet, över att det finns människor som är villiga att dela med sig av sitt liv, sin erfarenhet och sina drömmar. Människor som vandrar med under en del av mitt livs väg. Och som viker av från vägen med huvudet högt.

Var är hålen?

2008-05-29T12:57:00.000-07:00

Det var ett evigt förhalande ikväll när hon skulle till att somna, lilla fröken... Det var berättande och vattendrickande, kisseri och "kan inte somna". När den ömma moderns tålamod till slut upphört att existera och hon blivit märkbart irriterad, inleddes en stund av förståelseprat och förlåtande. Slutligen slappnade den lilla av. Och då... kommer mannen hem. Ytterdörren öppnas och stängs, han går över golvet, ställer ifrån sig saker, gör komma-hem-ljud helt enkelt. Hedda spetsar öronen och säger:
- Jag hörde nåt! Vet du vad jag hörde?
- Nej...
- Ett öppnande...
Jag ler. Så mycket härliga ord.

Nu är sommaren här förresten. Tecken? Jo, de första fästingarna har skådats. Idag tre stycken på Hedda. Dessbättre ynka små som ännu inte hade satt sig ordentligt. Hedda ifrågasatte dödandet av dem. De ville ju bara ha lite mat...? Men när hon förstod att hon även kunde bli sjuk av dem, dalade empatin och egoismen tog över. Hon började leta hål på kroppen.
- Var har de suttit och sugit blod? Var är hålen som de tagit ifrån?

Dagen innan

2008-05-27T11:43:00.000-07:00

Milen. Timmen. Känslan.

(1.05 närmare bestämt)

Blåssipporna blommar nu

2008-05-26T11:35:00.000-07:00

Hedda sprang barfota över gräsmattan när vi hade kommit hem ifrån dagis idag.
- Mamma, kom så plockar vi blommor! ropade hon glatt.
Hon sprang mot gräsmattans ytterkant som mot den lilla gräsbevuxna grusvägen kantas av liljekonvaljer. Jag trodde att det var dem hon ville plocka. Men hon stannade vid en överblommad maskros och plockade försiktigt upp den vita dunbollen utan att de vackra små fröbärande stjärnorna spreds för vinden. Hon höll upp den mot mig, log och sa med iver i rösten:
- Vi plockar blås-sippor!

Vilket underbart namn på detta blommande otyg! Hon höjde den mot ansiktet, spände läpparna och blåste till. Av blåssippan fanns bara den ihåliga stjälken kvar och över gräsmattan spreds möjligheten till fler gula fläckar. Jag suckade, log och sprang efter henne. Vi hittade fler blåssippor och befriade ytterligare några stjärnor från sin stjälk.

Mors dag

2008-05-25T13:27:00.000-07:00

Ligger och mornar mig under täcket. Pär sitter på sängkanten iklädd nästintill bara gitarren. Hedda i andra änden av sängen med "sångboken" Sagan om de tre små grisarna. De gör en sång om små grisar, en varg och en mamma. En alldeles egen morsdagssång. Bättre än så blir det nästan inte.

Jo, om mamman dessutom slipper engagera sig i vissa vardagsbestyr under dagen och som pricken över i, när hon sent på kvällen fixar matlådor för morgondagen, och mannen i hennes liv kommer in i köket med ett stort fång liljekonvaljer. Hennes hjärta smälter. Det har i sanning varit min dag idag.

Det var hjärnan som hade stannat

2008-05-25T13:15:00.000-07:00

Vi kom hem efter en lång härlig dag (kyrkobesök och lunch hos goda vänner - tack!) och lade oss på röda filten på soliga gräsmattan. En firad mamma, en trött pappa och i mitten doktor Näslund. Hon tog i hand, presenterade sig välformulerat och började undersöka patienterna. Mamman hade stoppat in pengar i näsan vilka doktorn synnerligen smärtfritt avlägsnade. Pappan hade gjort illa knät och när han frågade den lilla doktorn vilken behandling hon ämnade utföra blev svaret att ett kryss skulle sättas in i knät. Efter att detta kommit på plats och plåster applicerats frågade han vad doktorn upptäckt för fel på hans knä. Svaret kom rappt och utan eftertanke:
- Det var hjärnan som hade stannat.

Tänk om det vore så enkelt. Att på oss individer som tycks behöva en rundsmörjning i hjärnan ibland, när tankarna verkar ha fastnat i kurvorna, endast operera in i ett kryss i knät och så är det åtgärdat! Fler innovativa läkare som doktor Hedda till sjukvården! Eller möjligen större öron på vuxna för att lättare kunna lyssna in kloka barns kluriga tankar... och förhindra att hjärnan stannar...

Nyfriserad gråterska

2008-05-23T01:09:00.001-07:00

I tisdags var Hedda hos frisören för första gången i sitt liv. Det var spännande trots att det "bara" var Camilla hon skulle till. Innan vi åkte var hon lite stingslig och lättretad och jag frågade om hon var nervös. Det visste hon inte vad det var, så nervös var hon inte. Men när jag frågade hur det kändes att åka till frisören, om hon kände sig glad eller ledsen, då svarade hon att hon var ledsen. Och detta som hon sett fram emot så länge. Men alldeles just då sa hon att det kändes läskigt. Hur som helst blev det lite bättre med ett par chokladkex som proviant...

Väl framme fick Hedda vänta en stund och det var ju bra, för då hann hon äta upp mellanmålsbananen.

Mellis på Här.

Håret blev tvättat, fiskarna simmade runt på magen och havet sköljde över håret. Hedda hade jätteroligt! Och så duktig hon var. Nyfiken var hon förstås och pratade gärna med alla runtomkring, men hon var ändå bra på att sitta stilla.

Camilla och Hedda.

Till mammans stora glädje hoppade vi över koloreringen och detta som Hedda pratat så mycket om innan besöket föll helt i glömska då Camilla gjorde stora fina lockar i håret som sedan sprayades med glitter... En sån prinsessa hon blev! Och så fick hon en klubba innan hon gick därifrån. Glädje.

Stor tjej.

Helnöjda åkte vi vidare till mataffären och sent omsider kom vi hem, trötta men glada. Vi tyckte att vi hade haft en bra eftermiddag tillsammans denna vår gemensamma namnsdag.

Vid köksfönstret mot norr hittade vi en död fågel. Efter att ha packat in maten i kylen var det dags för begravning. Hedda tog på sina arbetshandskar och lyfte försiktigt upp fågeln och bar bort den till smedjan. Jag grävde en grav och gjorde en mjuk bädd av blad och blommor för fågeln att vila på. Hedda lade försiktigt ner den och en stunds begravningsceremoni följde. Hon sjöng Bä bä vita lamm för den döda. Traumat kom när det var dags att lägga jord över den bevingade. Hedda grät floder. Hon ville ju se fågeln igen! Hon ville ha den hos sig. Bara se den, sjunga för den. Vi pratade om att minnas den utan att se. Hon ville att jag skulle filma hennes gråt. Och när hon sedan fick se sig själv sörja blev hon på bättre humör. Sorgbearbetning en tisdageftermiddag. Gråterskan mötte sorgen och kunde härbärgera den. Glada gick vi in och åt kvällsmacka.

Hedda agerar begravningsentreprenör.

Go with the flow

2008-05-19T13:10:00.000-07:00

Ibland tycks samtal inte finnas. Det kan finnas en vilja att kommunicera, men pratet vill bara inte ut. Men ibland är det precis tvärtom, att pratet finns där trots att viljan saknas. Idag var jag med om ett par intressanta talsituationer. Den första var ett gruppsamtal. Först verkade det inte finnas något att prata om - även om det var tydligt att ytan sa en sak och insidan en annan. Men plötsligt släppte proppen och samtalet kom igång. Först fanns tiden, men inget samtal. Sedan fanns samtalet, men ingen tid.

Det andra var ett samtal mellan två. Ett samtal som påminde om ett flöde. Ett vattendrag där orden rann vidare och där tankar byggde på andra tankar. Ingen forsande vårflod, inga forcerade ord. Ingen stilla å, där orden sakta formades. Utan en livlig bäck där orden fick liv och samtalet var engagerat och ivrigt.

Jag älskar kommunikation som fungerar. Samtal som leder till att människor möts och förstår varandra. När kommunikationen lyfts till en högre nivå och flödet får fart, då njuter jag. Då är det bara att följa med - go with the flow.

Mot nya mål

2008-05-18T12:44:00.000-07:00

Tidig söndagskväll. Tog en löparrunda i det ruggiga vädret. Bara några grader över nollan. Regnigt och kallt. Blåsigt framför allt på tillbakavägen. Men detta till trots slog jag förra veckans rekord. Joggade mer än nio kilometer på en timme. Bara åttahundra meter kvar till milen. Närmare Åstadsloppets kvartsmara än jag i onsdags visste att jag var... Nöjd, och med blodad tand.

Utvilad

2008-05-18T12:13:00.000-07:00

Gummibandet är riktigt spänstigt och hållbart när det tänjs ut. Men när påfrestningen är över känns det slakt. Det tar tid för det att bli elastiskt igen. Men efter en helgs vila finns spänsten där igen. Dra bakåt. Släpp. Full fart framåt!

Nej ser det snöar

2008-05-18T11:52:00.000-07:00

Hedda drog upp rullgardinen i går morse, tittade ut genom sovrumsfönstret och började sjunga Nej ser det snöar. Det har förvisso varit kallt i helgen, men någon snö har molnen inte släppt ifrån sig. Detta till trots låg gräset nedanför halvgömt under ett vitt täcke. Men snö var det inte. Det var äppelblommorna som blåst ner.

Yes!!!

2008-05-14T14:41:00.000-07:00

Hade ett mål. En halvtimme. Sprang på 30.08. Det är jag riktigt nöjd med. Inte minst med tanke på att jag brukar (läs brukade) springa 6 km på 40 min. Har jag månde blivit snabbare? Dessutom tog de tre första km tjugo minuter, vilket innebar att de sista gick på fem minuter vardera. Supernöjd, med andra ord. Dessvärre innebar denna avsaknad av muskelfästeskrångel att det meditativa fick stå tillbaka. Men jag ber en bön för de drabbade istället...

God natt!

Haltande tänkare

2008-05-13T13:05:00.000-07:00

I morgon Vårruset. Idag värk i ett muskelfäste. Riktigt ordentligt. Och jag sällar mig inte till den gnälliga skaran... Vips så kom den i eftermiddags - värken. Och så har det bara blivit värre och värre. Jag stretchar väl vidare så får vi se var jag hamnar. Men det vore väl öken att gå eller halta imorgon...?!

Nåväl... när tankarna blivit till ord går jag från klarhet till klarhet - det är utan tvekan ett i-landsproblem. Ett värkande muskelfäste har ingen dött av. Det kan man däremot göra av cykloner i Burma eller jordbävningar i Kina... Perspektiv! Det är tillåtet att tänka utanför sina snäva lyxproblemssramar. Att ifrågasätta de egna tankebanorna - de där som blivit till upptrampade stigar, djupa hjulspår i gyttja, asfalterade motorvägar - istället för att intill sista andetaget försvara dem som vore de ens skötebarn. Det är inte bara tillåtet. Det är också nyttigt. (Där kände jag mig lite som Paulus, fast tvärtom!) Och nödvändigt om man vill förändring (och kanske rentav förädling!) i sitt liv.

Om muskelfästet envisas med att fortsätta tjura blir således morgondagens Vårrus en meditativ promenad med Asiens naturkatastrofdrabbade i fokus.

Veckan som gått

2008-05-11T13:35:00.000-07:00

Nationella prov i svenska. Läser, bedömer, läser igen, betygsätter.

Vackert väder. Fika på filten. Saft och kex. Förbipasserande som landar på filten en stund.

Vackert väder. Hämtar på dagis med cykel. Härlig pratstund. Hinner se saker tillsammans.

Underbara kvällar. Rensar ogräs. Påtar i jorden.

Ögonfluss. Rinniga kladdiga ögon. Svullna ögonlock. Inga linser. Glasögon. Ingen mascara. Funkar ändå.

Tar fart på gungan. Gungar med. Skrattar.

Vackert väder. Sitter inne och jobbar. Det gör inget. De lovar ju sommarväder till helgen.

Bästa dagen på jobbet någonsin. Euforisk känsla. Människor i förändring. Eller som åtminstone medvetandegörs och kämpar för att gå emot gruppens invanda mönster.

Springer sen kväll.

Grillar. Leker. Busar. Hoppar hopprep. Spelar boll. Spelar boule.

Helg med sommarväder. Gräver hallonland. Tvättar tvätt efter tvätt. Mer fika på filten.

Tvättar Heddas hår utomhus i baljan. Leker att vi är mamma Kajsa och Lisabet. Tar sabadill i håret och kammar sedan bort alla "löss".

Lite mera födelsedagskalas. Grillar igen.

Söndagsfrukost ute.

Knytkalas med goda vänner. God mat, härliga människor, underbara barn.

Kaffe och rabarberpaj hos grannen. Gemytligt. Trevligt. Gott.

Springer. Mår gott.

Härlig vecka!

Eufori

2008-05-11T13:32:00.000-07:00

Femtio minuter. Sju komma sex kilometer. Det tar sig. Och det är skönt.

Det är vackrast när det skymmer...

2008-05-08T13:43:00.000-07:00

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Jag tänkte på denna underbara dikt av Pär Lagerkvist när jag tog en sen runda med löpardojjorna ikväll. Så vackert... Och så sant som det är skrivet. Det är oss bara till låns, detta vackra, detta livsnödvändiga. Någon annan gång ska jag skriva ett inlägg om det... men ikväll är det endast vackert.

Vinnarskalle

2008-05-06T12:21:00.000-07:00

Hedda ska alltid vara först. Springa först, komma fram till bilen först. Gå på toa först, tvätta händerna först. Sätta sig vid bordet först, äta färdigt först. Få på ytterkläderna först, gå ut först. Hela livet tycks vara en tävling för henne. Hög prioritet på färdighetslistan har förmågan att kunna förlora. För även om man är en vinnarskalle, förlorar man ibland och det behöver man lära sig att ta. På ett moget sätt. Treåringen är inte där än. Värre är det med vuxna män (eller kvinnor för den delen) som är dåliga förlorare.

I helgen fick Hedda ögonfluss. Hon vann med några dagars marginal över sin mor. Mamman är nu en dålig förlorare med ett ideligen kläggande och rinnande öga som värker vid minsta ansträngning. Så nu går jag och lägger mig och hoppas på att imorgon inte ha Ett öga rött.